Innehåll:

BILEN

LÄGET KLARNAR

HÄLSAN SÄKRAD?

THANKSGIVING

KALKON-MÅLTIDEN

RECEPT PÅ PUMPAPAJ

ÖVRIG MATHÅLLNING

BILAGA: RED TAPE

Bilen:

Alla amerikaner med högre utbildning kör japanska eller europeiska bilar. Vi har slagit till på en ett år gammal Ford, en Ford Taurus 2001. Den är vit, har 6-cylindrig motor, ABS-bromsar, krockkuddar, reglerbar rattinställning, fjärrkontrollerad baklucka, automatväxelspak vid ratten, farthållare, en handbroms som sköts med en fotpedal på vänster sida och lyktor som automatiskt känner av när det blir så mörkt att de bör vara tända. Då slår de på sig själva. Med denna pärla mullrar vi nu fram och tillbaka mellan affärerna. Lena provade att handla promenadvägen häromdagen. Det tog ca tre timmar att köpa mjölk, bröd och juice.

Läget klarnar:

Som vi börjat förstå det är Lawrence ett slags Stockholms Mariefred, eller Göteborgs Alingsås. Staden har expanderat otroligt, säger alla, under de senaste tio åren. Skälet är att Lawrence ligger mittemellan arbetsmetropolerna Kansas City och Topeka. Men här, säger alla, är skolorna mycket bättre än i centralorterna och barnen får en lugnare, tryggare uppväxtmiljö. Alltså pendlar de flesta från Lawrence för att arbeta på annan ort. I de större städerna är lönerna nämligen högre än här, där skatterna samtidigt är lägre. Kanske borde man inte bli förvånad över resonemanget. Många här har trots allt svenska anor.

Hälsan säkrad?

Som vi berättat är Kansas City-området uppdelat i en nykter och en onykter del. För er som ev. hyst oro för vår hälsa kan vi meddela att vi bor i den nyktra delen av området. Således måste vi åka till KC Missouri, om vi vill köpa sprit, vin eller öl på söndagar. Suck. Men vi bor ju som tur är inte Utah, där vinter OS snart ska ”gå av stapeln”. Där måste man vara medlem av en klubb för att få köpa öl. Lokala barägare har nu gått samman och erbjuder klubbmedlemskap till sex barer till priset av medlemskap i en. Och i polygamins Utah har ett ölbryggeri lanserat det nya ölmärket Polygami, med reklamslogan: Varför bara ha en?

Thanksgiving:

Den fjärde torsdagen i november firar amerikaner Thanksgiving. Eftersom vi bor här – så även vi. Veckans vardagssamtal har således dominerats av var det går att handla billigast kalkoner och smarrigast pumpapajer, samt av att ”vi” i år har extra mycket att vara tacksamma för. Ibland, måste medges, är det svårt att veta om amerikanerna verkligen talar med en eller är inne i något slags privat meditation (aam…, amm…, amm…). Men efter allt hummande har slutsatsen om att det i år finns extra mycket att vara tacksamma för varit densamma.

George Bush och Barbara har stomatolleende välsignat USA och alla dess invånare via reklaminslag i TV (medborgare får man förmoda, inga aliens som vi). God bless you! God bless America!

Här markerar Thanksgiving startsignalen för julrushen. Morgonen därpå var det rea i alla affärer, av vilka en del öppnade redan klockan 05.00 och andra begränsade reatimmarna till tre, mellan 08.00 och 11.00. På Thanksgivings kväll tänder många affärer julskyltningen. Kort sagt: det är nu det börjar.

Kalkon-måltiden:

Vi fick glädjen och äran att komma hem till Jeffs kontaktperson på universitetet, David Cateforis. Han är gift med Beth, lärare i juridik, advokat och aktiv med att genom arbete hjälpa människor som inte själva har råd att bekosta advokater inför rättegångarna. Tillsamman har de 4,5 år gamla Alex. En bright, jätterolig kille som avslutade kvällen med att klä ut sig till Jeff. Det var bara hårmängden han missade lite, annars blev han en perfekt look-alike i svarta byxor och blazer.

Vid middagen deltog också en kompis till Beth, ensamstående mamma och advokat någonstans 50+ som precis adopterat en urgo´ liten tjej från Guatemala, och hennes barnvakt, en afrikafödd tjej som vill börja läsa medicin till hösten, en småskolelärare, kvinna, snart pensionerad, från Topeka och en frånskild pappa, advokat han också och fruktansvärt rolig därtill.

Tillsammans åt vi kallskuren kalkon, fyllning (russin, bröd, torkade aprikoser, stekt lök, hackad selleri), potatismos, sötpotatismos med pecannötter, pumpamos, tranbärsås, redd kalkonskysås och bröd. Efterrätt: pumpapaj och äppelpaj med grädde. Otroligt gott.

Själv tyckte jag allra bäst om sötpotatismoset, alldeles orange med smak av kanel och nejlikor. Vill ni själva smaka på något av menyn, följer här ett recept på:

Pumpapaj:

Antagligen finns lika många recept som amerikanska familjer. Till just den här behövs:

* Ett ogräddat, osötat pajskal

* Blanda sedan i en bytta:

• 0.8 dl socker
• ½ tsk salt
• 1 tsk kanel
• 1 tsk ingefära
• 1 tsk nejlikor

* Blanda i:

1 burk pumpamos (eller drygt 400 gr urkärnad, bakad pumpa, tar knappt två timmar i ugnen).

* Rör försiktigt i:

1 burk kondenserad mjölk

Grädda 15 minuter i 225 graders värme.

Sänk till 175 grader och fortsätt grädda i ytterligare 40-50 minuter tills fyllningen är ”torr”.

Övrig mathållning:

Eftersom vi fortfarande håller på att trassla omkring i jakt på allt möjligt får vi återkomma till saken i ett senare nummer av Prärienytt. Tills vidare kan vi bara berätta att utskuren biff är billigt, ca 40 kronor kilot. Jeff tog det minsta paketet till middag häromdagen. Två biffar á 500 gram. En biff räcker således till två måltider om man är två personer.

Rotsaker är däremot dyrt. Rotselleri – som är det godaste som finns, kokt med lite vinäger på bara – går inte att handla. De är inte viktprissatta i affären, utan styckeprissatta. Men en rotselleri, stor som en 10-årings knytnäve, kostar ca 45 skr.

Red tape (Bilaga):

Så lyder benämningen på byråkrati här i USA. Och – med risk för att bli tjatig – krångligt är det. Vem som helst som haft med svenska Telia att göra må tveka om att det faktiskt kan vara värre någon annanstans. Dock känns det så.

• Vi har fortfarande ingen Internetuppkoppling hemma. Jeff har visserligen fått sitt Social Security Number (SSN) och de intyg som krävs från institutionen. Men de som utfärdar universitetslegitimation vill ha ännu fler papper innan de själva skriver på. Varken Jeff eller konstvetenskapliga institutionen har ännu lyckats utröna vilka slags papper det är fråga om.
• I väntan på ovan nämnda signering har Jeff lyckats få ett tillfälligt s k KU Card (Kansas University Card). Att administrationsenheterna inte är fullt ut kommunicerande kärl illustreras av att Jeff därmed anses vara student. Det berättigar honom till lånekort som gäller på alla biblioteken och till gratis tidningar! Något slags läsbefrämjningsprojekt pågår nämligen här, vilket innebär att vi får lokaltidningen hemburen och kan hämta ytterligare två tidningar ur automater på universitetsområdet.
• För att få lånekort måste man vara student eller Kansas-invånare. Det är man om man endera har ett KU Card eller ett lokalt utfärdat körkort. Detta för att man måste kunna visa bildlegitimation när lånekortet utfärdas och då hjälper varken pass eller internationella körkort. Frågan om vad amerikaner gör som inte har körkort, såg vi på personalen ansågs vara så dum att de sällan hört nå´t mer idiotiskt. Lena är alltså inte berättigad lånekort på biblioteken men kommer att kunna få ett sådant, då universitetet signerat ovan nämnda papper. Eftersom Jeff när detta är gjort räknas som gästforskare, kan hon få ett spouse-kort. Hon får då möjlighet låna böcker och Jeff skyldigheten att bära ansvaret för att de tas väl om hand och lämnas tillbaks.
• Tack vare Jeffs SSN har vi kunnat skaffa bankkonto på Firstar Bank. Inte nog med att vi därmed får tillgång till riktiga bankkontor. Ni anar inte hur många ”drive through”-bankomater som tillhör detsamma. Kontot är gemensamt, eftersom From, utan SSN, inte får ha eget konto.
• Tack vare Jeffs SSN har vi också kunnat skaffa bil och bilförsäkring. SSN-nummer är nämligen avgörande för att bilköp ska kunna gå igenom. Körkort behöver man inte för att köpa bil.
• Som några av er redan hört har vi också varit tvungna att uppsöka notarius publicus, som på papper till telefonbolaget intygat att Jeff ger sin tillåtelse att Lena står som abonnent.

Det var allt för den här gången. I nästa nummer förhoppningsvis något om nyhetsförmedling och kulturliv här.