INNEHÅLL:

RED. MED AMERIKANSKA SPRÅKMYROR I HUVUDET
GÖRGOTT MED GRITS
MÖRDARE TILL FEM PROCENT
JESSE JAMES TVIVELAKTIGA HEDER
TRAGISK FART PÅ WAL-MART
KUL ATT VETA?
VALENTINTIPS

Red. med amerikanska språkmyror i huvudet

Redaktionen har som bekant kämpat med sitt amerikanska uttal och tycker sig idag bli mycket bättre förstådd än vid ankomsten till USA för 14 månader sedan. (Men det kan förstås också bero på att folk tröttnat på att lyssna på oss.) En för ett år sedan kunde en typisk konversation låta så här:

Amerikanska vänner: – Have you ever been to Canada? (Har du varit i Kanada?)
Redaktören:- Yes, I have an aunt (uttalat aaaahnt) living there! (Jajemänsan, jag har världens bästa moster som lever där)
Amvän: – Excuse me, who is living there, you’re saying????? (Vafan är det du säger?)
Red: – An aunt (uttalat aaaahnt)! (en mooooster!)
Amvän: – Aha! An aunt (uttalat ääääähnt)
Red: – No, not an ant; an aunt (Nej inte en myra; en moster!)

Nu när vi väl lärt oss säga att vi har en myra i Kanada visar sig emellertid de dialektala skillnaderna i uttal vara lika stora som i Sverige. Visserligen uttalar tre fjärdedelar av amerikanerna ”aunt” som ”ant”, men uppe i New England (nordost) säger de aaaahnt precis som redaktionen en gång i tiden lärde sig av sin engelskafröken.

Ett annat ord som tidigt förvirrade redaktionen var ”route” i uttryck som Route 66 (se PN 19). Uppfostrade med rockmusik uttalade vi det ”ruooot” och blev genast rättade till ”raut”. Inte kan väl Mick Jagger ha sjungit så fel? Båda uttalen visar sig finnas, och än mer oroande: majoriteten av den amerikanska befolkningen uttalar det omväxlande ”raut” och ”ruooot”. Ingen ordning alls, med andra ord.

Precis som i Sverige är lokala uttal ett vanligt samtalsämne på fester: Skall ”poem” uttalas ”po-em” eller ”poom”? ”Caramel” som ”karml” eller ”käramäll”? ”Pajamas” som ”pdjäämas” eller ”pdjaamas”?

Och precis som i Sverige är lokala uttryck ett hett diskussionsämne: Heter läskedryck ”soda”, ”pop” eller ”coke”? Kansas är delat i frågan: både ”soda” och ”pop” används här, med en viss övervikt för sistnämnda. Uttrycket ”coke” om samtliga kolsyrade drycker används i sydstaterna.

Intressant är också uttrycket för de gummisulade skor som används vid idrottsutövning. I Sverige har de tidigare kallats gympadojor eller träningskor, men på senare år har uttrycket ”sneakers” blivit allt vanligare. Man skulle kunna tro att det är ett resultat av det stora amerikanska kulturinflytandet. Och det är det säkert. Med tillägget att ”sneakers” är ett typiskt fjantigt östkustuttryck, medan man i stora delar av landet säger ”tennis shoes” oavsett vilken idrott man utövar i dem. Väster om de stora sjöarna, i de gamla svenskbygderna, säger man för övrigt ”gym shoes”, vilket redaktionen tycker låter sympatiskt besläktat med ”gympadojor”.

Den dialektala förvirringen ökar av att USA, liksom Sverige, gjort sig av med sitt ”riksspråk”. Minnesgoda läsare minns måhända att man i forna tiders Sverige ibland hänvisade till rikssvenska, och rikssvenskt uttal, ett språkbruk som uppstod inom överklassen i Mälardalen och som spreds med folkskolereformen. På motsvarande sätt ansågs man tala normal-amerikanskt och dialektfritt i Preoria i Illinois. Där de förövrigt säger ”pop”, ”pjäämas” och ”karml”.

Gôrgott med grits

Flingor är den vanligaste frukostmaten i USA, men alltfler har åter börjat äta ägg och bacon på morgonen. Detta hänger förmodligen samman med den populära Atkins-dieten, som går ut på att man ska banta genom att äta så mycket fett som möjligt. (Samma diet har inom parantes sagt lett till ett uppsving för ostfondue-ätandets svåra konst i USA.) Intressanta regionala skillnader avslöjas dock vad gäller tillbehören till äggen och baconet.

I norra USA är det självklara svaret ”hash browns”, som i praktiken kan vara alltifrån stekt kokt potatis till rårakor. I ”coke”-bältet (se ovanstående artikel) är det lika självklara svaret ”grits”. Grits har en vattnig, grötliknande konsistens och serveras antingen vid sidan av de stekta proteinerna eller i en skål för sig, och äts traditionellt med salt och eventuellt smör. Våra sydstatsvänner kan med förfäran i rösten berätta att de sett ”yankies”, dvs nordstatare, äta grits med lönnsirap! Grits kan också kryddas med chilifrukter och vitlök, men då blir det mer av en middagsrätt. Som sådan kan grits också serveras stekt, ungefär som polenta.

Vad består då denna bleksiktiga gröt av? Rätt svar är malda majskorn. Rätten spreds från de bofasta indiankulturerna till de spanska, franska och engelska nybyggarna som kombinerade den med sin egen traditionella mat, bland annat till ovan nämnda smarriga frukostkombination!

Mördare till fem procent

Michael Moore lär göra succé i Sverige med sin film om amerikaner och handeldvapen. Men vem bär egentligen ansvaret för drygt 10 000 dödskjutningar som varje år sker i USA? Är det de som skjuter? Den som förser förövarna med vapen? Den som äger platsen där mordet begås? Eller vapenindustrin?

En domstol i Florida har givit en viktig indikation; För ett par år sedan sköt en trettonåring ihjäl sin lärare på Lake Worth-skolan. Som så ofta har dödskjutningen följts av stämningsansökningar, bland annat mot företaget Valor Corp. som säljer billiga pistoler. Däribland den som användes i dödskjutningen. Företaget har nu i ett domstolsutslag bedömts vara 5% skyldigt till mordet. Det kommer att kosta Valor Corp. 1,2 miljoner dollar. Skolan anses vara 45% skyldig och mannen som ägde pistolen som trettonåringen använde 45% skyldig.

Jesse James tvivelaktiga heder

Amerikaner tycker många gånger om sina skurkar, hur snikna och mordiska de än har varit i verkligheten. Till favoriterna hör Missouri-sonen Jesse James, född 1847 i Kearney nordost om Kansas City och 1882 skjuten till döds i St Joseph, på gränsen till Kansas.

Enligt vilda västern-myten är Jesse James en Robin Hood-typ som stal från de rika och gav åt de fattiga. I verkligheten var han snarast en skitstövel, som tillsammans med sin storebror Frank (f 1843) slogs som legosoldat på sydstaternas sida under inbördeskriget och sedan rånade banker och tåg tämligen skrupelöst.

Zeralda

Frank och James var två av Zerelda James åtta barn. Hon var en förslagen dam, 1.80 lång, 90 kilo tung, överlevde fyra av sina barn, tre äkta män samt dog på farmen i Kearney, som då bröderna Frank och James föddes drevs med slavarbetskraft. Brödernas pappa var en karismatisk präst, som predikade medan slavarna skötte plantagens grisar, får och odlingar av majs och hampa. Redan när Jesse James levde höll Zeralda guidade turer av hans födelsehem. Efter hans död räddade hon hans gravsten från att helt demoleras av fans, fortsatte med guidningarna, samt arrangerade försäljning av småsten som souvenirer från gården.

Frank

Frank James red med Quantrill. (Som minnesgoda läsare av Prärie-Nytt vet brände denne ned hela Lawrence samt slaktade 200 invånare vid en raid 1863, eftersom han till skillnad från abolitionisterna inte ville förbjuda slaveriet.) När James dog fortsatte han en tid att råna banker. När mamma Zeralda dog, fortsatte han turistdriften av Jesse James födelsehem. Då hade han vid två tillfällen ställts inför rätta för mord och rån. Eftersom försvarets alla vittnen märkligt nog dog eller försvann före rättegångarna frikändes han emellertid i brist på bevis. Sin tillfälliga cell fick han möblera som han ville. Den är i dag museum i Independence, Missouri.

James

Frank kallades, som de övriga legosoldaterna på sydstaternas sida i Missouri, för ”bushwhacker”. Legosoldaterna på unionisternas sida i Kansas-territoriet kallades för ”jayhawkers” (rätt: precis som anhängarna av dagens fotbolls- och basketlag). Efter raiden mot Lawrence spårades Quantrill till farmen i Kearney av ett antal jayhawks. För att klämma familjen James på bandets gömme hängde de bland annat mamma Zeraldas dåvarande man och misshandlade Jesse James tills de trodde han var död.

Så miste man kan ta. Jesse repade sig och blev guerillasoldat som sin bror.

Yrket som bankrånare lärde han sig när the buschwhackers rånade banker för att få pengar till mat och ammunition. Efter kriget fortsatte han med detta tillsammans med ett band, bestående av storebror Frank och ett antal andra tidigare bushwhackers.

Nåd gick inte att söka hos dem som vunnit inbördeskriget, eftersom de stridit som legosoldater och således medvetet valt sida. Slavarna de tidigare ägt var fria, beväpnade och således ett hot. Därtill riskerade de att ställas inför rätta för mord på unionister, vilkas släkt nu sökte hämnd.

Rån-raiderna hade sannolikt aldrig kunnat genomföras, om det inte vore för det att sydstadskänslorna fanns kvar i hela Missouri. 1866 genomförde bandet det första bankrånet någonsin i dagsljus i Liberty, Missouri, och kom undan med 58 000 dollar. Många sydstatsanhängare hyllade rånarna som hjältar i uppror mot sina förtryckare. Bankmedlen de stal och tågrånen de genomförde, drabbade ingen fattig, ansågs det. Det var segermakternas kapital. Jesse James beskrevs som ”en sann patriot” i tidningar som på politisk väg nu försökte slåss för sydstaternas ideal. Han medverkade själv som skribent och fick stort utrymme i spalterna.

Bröderna Ford

Snöpligt således, att dö för en kula i ryggen (bildligt talat, kulan träffade bakhuvudet), enligt en väldigt fin målning i Kearney med en dammvippa i handen då han stod på en stol och som bäst rättade till en tavla. Skottet avlossades i Jesse James hem som låg på krönet av en kulle i St Joseph, där Jesse James var känd som Mr Howard. Huset är i dag flyttat några hundra meter till ett museiområde, men skotthålet i väggen finns kvar. Liksom dammvippan i en monter i museet i Kearney.

En Bob Ford sägs ha fyrat av den dödande kulan. Han var vid tillfället inneboende hos Mr Howard tillsammans med sin bror Charlie. Efter Jesse James död, turnerade bröderna Ford runt i USA med en teaterföreställning om hur de dödade Jesse James.

Jesse James Jr

Jesse James fick tillsammans med sin fru och kusin fyra barn. Ett av dem döptes till James. I 20-årsåldern ställdes han inför rätta för bankrån men frikändes. Sedan blev han affärsadvokat i Kansas City.

Klimax

Inget av det ovanstående är dock den största behållningen efter ett besök vid födelsehemmet i Kearney. Den är i stället det faktum att mamma Zeralda valde prefab då hon 1893 lät bygga till den ursprungliga timmerstugan, bland annat för att bättre kunna ta hand om turister. Myten om Jesse James har gjort att det fått vara kvar, och i dag är ett av de äldsta bevarade exemplen i USA på prefabricerad husproduktion.

Tragisk fart på Wal-Mart

När redaktionen härförleden var på sydstatsutflykt, bilade den genom Bentonville, Arkansas. Där grundades för 40 år sedan lågprisvaruhus-kedjan Wal-Mart som enligt USA Today i dag finns i nio länder och förra året omsatte 250 miljarder svenska kronor.

Utmed kusterna och i storstäderna finns kedjan knappast alls. Men bilar man genom USA:s inland är det omöjligt att inte lägga märke till Wal-Marts skyltar som alltid intar en iögonenfallande plats på strippen nära städernas in- och utfartsmot.

Kedjan är USA:s största privata arbetsgivare och har 1,3 miljoner anställda. 1 av 123 jobbare är anställd på Wal-Mart. 1 av 20 handelsanställda jobbar på Wal-Mart. Kedjan är USA:s största försäljare av matvaror och smycken, är störst på fotoframkallning och växer starkt inom området begagnade bilar. Dess uttalade lågprisprofil lockar 100 miljoner kunder att handla varje vecka. För varorna är billiga. Och oftast bra. Dessutom fungerar Wal-Mart som prispressare. Andra kedjor kan inte höja exempelvis sina matpriser utan att förlora kunder till Wal-Mart.

Den svårflirtade redaktionen låter sig emellertid inte bevekas av detta. Den vägrar handla på Wal-Mart också då det börjar bli tomt i plånboken.

Wal-Mart tolererar ingen facklig aktivitet. Den betalar sina anställda lägre löner än dem som utbetalas av företag där fackföreningar tillåts och får förhandla: 7-8 dollar i timmen, att jämföra med 11 dollar i timmen i snitt. Wal-Marts principfasthet härvidlag har påverkat löneutvecklingen för handelsanställda över hela USA. 1990-2001 ökade genomsnittslönen med 50 procent. Dock inte för handelsanställda, där ökningen var 43 procent.

Kritiken som riktas mot Wal-Mart gäller dock inte främst företagets anti-fackliga principer. I kölvattnet efter Enron-skandalen oroas i stället anställda och andra av att så många underleverantörer stryker med om Wal-Mart börjar skaka. Men av ekonomer och börsanalytiker framhålls företaget i regel som förebild. ”Företag som inte växer lika snabbt som Wal-Mart borde skämmas. De måste skärpa sig”, brukar det heta. 1995-99 svarade Wal-Mart ensamt för 25 procent av tillväxten i USA:s ekonomi.

Kul att veta?

Kanske har Prärie-Nytt redan berättat att Roberta Smith, en av tidningen The New York Times mest inflytelserika konstkritiker, kommer härifrån Lawrence? Nu kan vi tillägga att Kansas inflytande i denna USA:s mest prestigefyllda dagstidning sträcker sig längre än så.

För 29 år sedan for tidningens nuvarande ansvarige utgivare Arthur O. Sulzberger Jr till Topeka för att hälsa på sin mamma på Thanksgiving Day. På middagen träffade han sin nuvarande fru. Hennes bror tog sin universitetsexamen här på KU. Senare har Sulzbergers halvsyskon gjort detsamma.

Trots att Topeka antagligen är världens tråkigaste stad bor mamman kvar där. När hon pratar med sonen i telefon uttalar hon sig således med Kansas-perspektiv på tillvaron.

Med detta vill inte redaktionen säga något särskilt.

Valentintips

Årets mest romantiska dag! Ut och shoppa till din älskling! Juvelrea 08.00-10.00! Blomsterbyttan Love Heart till extrapris!

Säkert märks det även hemma i Sverige att Valentin-dagen den 14 februari närmar sig med stormsteg. Här är uppladdningen närmast outhärdlig. I tre veckor nu har det varit specialrea (bara i dag!) i alla affärer. Hyllmetrar med knallrosa Valentingodis och hjärtformade kakor har dukats upp i butikerna, och den del av tidningen som är skär har som specialtema vad man ska handla till Valentin-dagen.

Inte ens med yttersta möda går det ibland att förstå hur vissa texter har mage att påstå sig vara redaktionellt material. Vad sägs exempelvis om nedan följande tips till alla pinsamt ogifta? Publiceringsplats är söndagens upplaga av USA Weekend, ett magasin som varje helg distribueras i 580 amerikanska dagstidningar och når en läsekrets på 48 miljoner människor. Råden är på allvar:

• Sitt inte hemma och deppa!
• Om du inte har några singelvänner att dela ensamheten med – ut och shoppa.
• Undvik restauranger, där du bara kommer att känna hur ensam du är.
• Ingen att kyssa? Kyss dina husdjur! – om du har några.

Konstruktivt så det förslår…

Med detta vill redaktionen bara ha sagt: det är skönt att vara svensk.

På återhörande!