Med meddelanden från Minnesota.

Innehåll:

WE’RE NOT IN KANSAS ANYMORE
PAUL BUNYAN OCH HANS BABE
MINNESOTA I PUNKTFORM
KÖPA BIL? VÄLJ DENNIS
MYSTISK KVINNA VÄRNAR MYTEN
MINNEAPOLIS STATE FAIR
AVSLUTNINGSVIS

We’re not in Kansas Anymore!

Efter ett utgivningsuppehåll på 26 (!) månader är Prärie-Nytt tillbaks. Men vi är inte i Kansas längre, för att travestera Dorothy i filmen Trollkarlen från Oz. Om än inte till andra sidan regnbågen, har redaktionen förflyttats till Minneapolis, Minnesota, för de kommande tolv månaderna. Också detta är Amerika, också här finns det prärie, men gång efter annan har redaktionen under den fjorton dagar långa etableringsfasen storögt tittat på varandra och utbrustit: We’re not in Kansas anymore!

Vad som omedelbart slog oss är att folk befinner sig utomhus i massor, utan bilar. De går, cyklar, joggar, simmar (i sjöar!), åker rullskridskor… det vill säga beter sig på ett för en svensk tämligen normalt sätt. Utomhusaktiviteter tycks till och med vara meningen med livet för många Minnesotabor. ”Vänta bara till vintern kommer”, sade till exempel vår kontaktperson på AAA (motsvarigheten till Motormännen), ”…då kan man fiska på isen!”. Det hade varit en omöjlig inledande kommentar i Kansas. Inte bara för att det 1) inte fanns några sjöar, och 2) inte låg någon is på de sjöar som inte fanns, utan framför allt för att utomhusaktiviteter inte var något man i allmänhet sysslade med. (Jodå, det fanns en och annan som försökte fiska i Kaw River, men de var antagligen inflyttade.)

Minnesota är som bekant en av de delstater som tog emot flest skandinaviska invandrare, och det sägs ha satt sin prägel på mentaliteten här. Man ska till exempel helst inte försöka bräcka grannen med sin nya, flådiga bil, utan helst köpa något lagom diskret (Audi, har det föreslagits oss), och kanske ha den i garaget de första månaderna, för att kunna säga: ”Nej, nej, den är inte alls ny!”, när man är ute och rullar med den första gången.

Vad som är sanning eller inte om den skandinaviska påverkan på Minnesota får vi antagligen anledning att återkomma till. Och även till huruvida Minnesota verkligen påminner så mycket om Skandinavien som det brukar påstås. Det är i varje fall många sjöar och många träd – till och med några björkar – där vi bor.

Men, okey, för att alla TV-sändningar häromdagen bröts för en akut tornadovarning, värdig den bästa trollkarl från OZ: Vi saknar Kansas! (snyft) Vi saknar the Great Blue Sky – himlen som välver sig som en ostkupa över världen. Vi saknar de öppna vidderna med sina majestätiska Grain Elevators (sädessilos). Vi saknar dammiga downtowns med tumbleweeds som rullar över vägen. Nu sitter vi bokstavligen i spenaten.

Paul Bunyan och hans Babe

Vi har redan förstått att vår nya delstat är förtjust i kolossalstatyer i allmänhet, och av timmerhuggaren Paul Bunyan med tjurkalven Babe i synnerhet. Och självklart har vi redan sett ”världens största Paul Bunyanstaty”.

Den finns i Akeley (414 invånare), där Steven, Jim, Bruce, Rick, Sam och Peter Krotzer lät resa den tillsammans med Mike Carpenter 1984-1986. Den drygt 7.5 meter höga skulpturen har redan restaurerats en gång för 10 000 dollar så man får absolut inte klättra på Bunyan utan endast posera i hans utsträckta hand.

I Akeley står Paul Bunyan dock ensam, utan den ljusblå Babe han en gång räddade undan drunkningsdöden. Det gör han också i Brainerd, i filmen Fargo, för er som kommer ihåg. Ska man se både Babe och Bunyan, görs detta lämpligen i Bemidji. Staden påstås nämligen vara de bådas födelseort. (Att just Akeleys staty skulle vara världens största är dock ett påstående med modifikation. Enligt websajten roadsideamerica.com finns en ännu högre i Michigan. Samma websajt påstår för övrigt att födelsestaden i själva verket skulle vara Bangor i Maine. Men som nyblivna Minnesotabor sidar vi förstås med nya hemstaten.)

Det lär ha krävts fem storkar för att leverera lille Bunyan till världen, väldig som han var. För en kråka tog det en dag att flyga från Babes nos till Babes svans. Skrönor? Absolut. Och uppenbart omhuldade sådana i alla skogsstaterna, eftersom timmerhuggarhjälten här fått namnge såväl stora rekreationsområden som raklödder och radiobolag. Hur som helst har paret Bunyan/Babe enligt skrönan format Minnesota till vad det är i dag. Paul röjde marken från skog, och sjöarna är dragoxen Babes klövavtryck från arbetet.

Minnesota – i punktform

• Minnesota kallas ”de 10 000 sjöarnas land”. Antalet insjöar är i själva verket 15 000.
• Delstaten gränsar i öster mot Wisconsin, väster mot South och North Dakota, i söder mot Iowa och mot Kanada (Manitoba och Ontario) i norr.
• Minnesota är USA:s till ytan tolfte största och blev 1858 den 32:a delstaten i de förenta staternas union.
• Invånarantalet är drygt 4,9 miljoner.
• Delstatsfågel: doppingen. Många hävdar dock att den borde vara myggan.
• Smeknamn:”The Land of 10 000 lakes”, ”The Gopher state”, ”The Land of Sky-Blue Waters”.
• Måtto:”Star of the North”.

Köpa bil? Välj Dennis

Vi börjar tro att alla amerikanska bilförsäljare heter Dennis.

I Kansas omhuldades redaktionen av Dennis Trotter, försäljare på Ford, Lawrence. Vi tappade räkningen på hur många brev han skickade oss, med glada tillrop om vilken fantastisk bil vi köpt och att vi snart borde passa på att köpa en ny. Också av vår nya, Minnesota-Dennis, har vi redan fått flera brev – och i brevform löften om ännu fler. Hans fullständiga namn är Dennis Dokken, och av honom köpte vi alltså vår nya redaktionsbil, en Jeep Cherokee 2000. En buteljgrön sak med 4-hjulsdrift och 4-litersmotor. Allt för att klara framtida expeditioner både i öknar och snö (säga vad man vill om vår gamla Ford, men särskilt glad i terrängkörning var den aldrig, trots att vi gärna tog ut den på sådana tester.)

Dennis jobbar på Walzer, där all försäljning sker till fast pris. Som kund har man alltså ingenting för att försöka pruta när man handlar. Det var med viss häpnad den svenska redaktionen, som inte har för vana att köpslå om någonting, stillsamt lyssnade till Dennis föredragning om fördelarna med att handla till fast pris, vilket skedde genom innantill-läsning från ett blädderblock ur vilket red. kunde läsa samtidigt. Dialog som envägs-kommunikation, eller med andra ord: Power-point-pedagogik.

Så går det mesta av all försäljning till här i USA, sker den så genom personliga möten eller telefon. Personalen är förbunden att rabbla vissa mantran för alla kunder, till exempel:

Hej och välkommen till XXX.
Här arbetar vi så här: YYY.
Det innebär att ZZZ.
Du har precis köpt TTT för $$$ dollar.
Eftersom du precis har köpt TTT för $$$ dollar kan vi erbjuda dig rabatt på ZZZ.
Vill du ha denna rabatt?
Är du absolut säker på att du inte vill tacka ja till vårt erbjudande om att för $$$ dollar köpa ZZZ för $$$ dollar?
Du har tackat nej till vårt erbjudande om att köpa ZZZ med en rabatt på $$$ dollar.
Är det något mer vi kan hjälpa dig med idag?

Om det inte är något mer som vi kan hjälpa dig med i dag kan du alltid gå in på vår hemsida, WWW, där du finner aktuella erbjudanden om QQQ. Du kommer också regelbundet att bli informerad om våra extraerbjudanden via e-post eller brev. XXX vill alltid förvissa oss om att du som kund erbjuds högsta möjliga kvalitet till lägsta möjliga pris.

Tack Lena/Jeff för att du valt att bli kund hos XXX.

Mytisk kvinna värnar myten

Mytomspunna Mississippi påverkar numera vårt dagliga liv eftersom floden bokstavligen delar The Twin Cities – tvillingstäderna Minneapolis och St Paul – mitt itu. Och inte nog med det. Floden flyter dessutom rakt genom universitetet, daglig arbetsplats för en av oss redaktörer, som på en delvis täckt gångbro utför ett evigt traskande fram och tillbaks över den mytomspunna floden.
Torrskodd, kan tilläggas.
Som alla goda redaktörer vet, bör man dock alltid gå till källan. (Nåja, bila åtminstone).

Sagt och gjort. Vi tog Jeepen och begav oss norrut till Itasca State Park, där USA:s första kvinnliga parkvakt Mary Gibbs år 1903 försvarade Missisippis enda och rätta källflöde mot lumpna skogsbolag som ville fördämma området för att få tillgång till mer skog. Tack vare henne går det i dag att se var vattnet påbörjar sin drygt 410  mil långa resa till utflödet i Mexikanska gulfen.

Om inte Bunyan & Babe klampat omkring så förbaskat, hade det antagligen gått fortare att fastställa var floden faktiskt börjar någonstans. Nu tog det några år. Före 1832 stred sjöarna Leech Lake och Cass Lake om äran. Då fastslog Henry Rowe Schoolcraft, tillsammans med sin följeslagare, Ojibwe-indianen Ozawindib, att Lake Itasca var flodens källflöde. Femtio år senare, 1881, påstod en William Glazier att en nordligare sjö i själva verket var den rätta och namngav den blygsamt efter sig själv Glazier Lake. Problemet var bara att sjön kartlagts och namngivits Elk Lake redan av Schoolcraft. Att Itascasjöns norra tarm, precis som Shoolcraft hävdat, är Missisippis korrekta utflöde fastslogs en gång för alla av en Jacob V Browner, då han för att gå till botten med saken åren 1888-89 undersökte alla sjöar med utflöden i närheten. Sedan Mary Gibbs obeväpnad satte ner foten, har det också ofördämt fått vara kvar.

Minneapolis State Fair

Minneapolis måste vi lära känna bättre innan vi skriver mer. Tills vidare kan rapporteras att redaktionen besökt Minneapolis State Fair.. Det var en imponerad redaktion som beskådade delstatens största pumpor, hetaste habaneros och snyggaste dahlior. Därtill åt vi vår första – och för delar av redaktionen antagligen sista – corndog. Det senare är en vanlig, hederlig grillkorv som trätts på pinne, doppats i trögflytande majsmuffinsmet och därefter friterats för att småningom kunna avnjutas med senap. I Lakewood, Dallas, firas förresten årets Corndogfestival den 1 oktober, med Corndogmaskerad, kung, drottning och hela köret. Corndogs finns ofta roterande på varmhållande rullar på bensinmackar runt om i USA. Mässans var nyfriterade och upp till en ”foot long”.

Our home, our house, our neighborhood

Vårt hem

Visserligen var vi denna gång inte tvungna att gifta oss för att få hyra bostad ihop. Däremot fordrades vissa andra, specifika upplysningar om oss själva för att vi skulle få kontrakt. Till exempel:
Är ni tidigare dömda för sexualbrott?
Om så, vilket? Vänligen ge en så noggrann beskrivning som möjligt av brottets karaktär.

Dessbättre klarade vi nålsögat och är numera lyckliga hyresgäster till en 74.5 kvm stor enrumslägenhet med balkong i öst och en beige, tjock heltäckningsmatta i alla rum som effektivt suger upp allt damm, samt överbliven fukt i badrummet. I hyran på 825 dollar (ca 6 300 skr) ingår utomhuspool (vinterstängd fr o m 14 september), inomhuspool (till vilken vi får återkomma), källargym, reception (!) och – inte minst viktigt på denna kontinent – fri parkering utomhus (inomhus mot avgift).

Till skillnad från i Kansas har vi kunnat ekipera lägenheten på blott sex månader gamla IKEA. Varuhuset har adress IKEA Way och ligger mittemot shoppingmetropolen Mall of America i stadsdelen Bloomington.

Om vi i Kansas möblerade i blått, flaggar hushållet numera i färgerna rött (badrumsmatta vid balkongen, papperskorg och pennställ, bordsben till vita bordskivor för arbetsbord och köksbord, fleecepläd i bäddsoffan samt två bord modell Lack), gult (två klappstolar vid namn Nick) och grått (golvlampor i rostfritt och två campingfåtöljer i canvas). Bäddsoffan Beddinge kostade vi på ett naturfärgat överdrag för att färgkoordinera med heltäckningsmattan. (Färgkoordinering är A och O i amerikansk heminredning, har vi lärt oss.)

Inklusive klädhängare och kastruller, påslakan och täcken, dassborstar, bestick och Hejsan vinglas har utrustningen kostat 635 dollar eller ca 4 800 svenska kronor.

Den grymma dammsugaren Dirt Devil Jaguar (röd förstås) tillkom för en femhundring på Target och visade sig göra skäl för namnet. Vid första testkörningen tuggade vår lortdjävul i sig halva badrumsmattan. Grrrrrrrr.

Vårt hus

Huset ligger i Minneapolis Uptown, med gångavstånd till – och runt – de tre sjöarna Lake Calhoun, Lake of the Isles och Cedar Lake. Tomten är strategiskt belägen också mitt under den muntert bullriga inflygningen till Minneapolis St. Paul International Airport. Lägenheten ligger högst upp i ett av Canterbury Court Apartments två trevåningshöga, beigeputsade, E-formade hus med röda plåttak, byggda i mitten 1970-talet i något slags märklig korsvirkesimitation. De E-formade husen är placerade mitt emot varandra på var sida om gatan Chowen Ave S, med gräsmattor på de öppna framsidorna mot gatan och p-platser mot omgivningarna på husens ytter- och baksidor. Omgivningen betyder i det här fallet fler hyreshus för medelklassen mot vårt närmsta shoppingcentrum, privatägda, större villor mot vår närmsta sjö (Calhoun Lake) och en ”downtown” – som förbryllande nog alltså är uptown – på ca 30 minuters gångavstånd med två biografer, en massa restauranger, bokhandlare och bibliotek.

Vår ”neighbourhood”

Tack vare lägenhetens läge tror vi oss äntligen ha fått kläm på vad som menas med en ”neighborhood”. I det här landet tjatas det nämligen väldeliga om huruvida man bor i en bra neighborhood eller ej. Orden som på svenska brukar få översätta innebörden – kvarter, grannskap, omgivning, trakt etc. – har aldrig gjort oss särskilt mycket klokare. Men om man beskriver ett neighborhood som summan av den service som finns att tillgå i ett närområde, vilka aktiviteter som finns att utföra där och vilka människor man möter när man rör sig till fots, cykel eller bil, går det bättre. Vår neighborhood skulle då vara vårt bostadsområde, vårt närmsta shoppingcentrum och vår närmsta sjö. ”Downtown” (Uptown Minneapolis) utgör en annan neighborhood, som gränsar till vår. Villorna på vår sida sjön har samma neighborhood som vi, men räknar vårt område till sin neighborhoods mer perifera del precis som vi tycker att deras villor ligger lite avsides i neigborhoodens utkant.

Calhoun lake används som rekreationsområde av hela Minneapolis. Men också mixen av hyres- och privatbostäder bidrar till att vi möter både svarta, vita, bruna och gula så fort vi går ut. Vi har en matmarknad, Whole Foods, på gångavstånd som är ”organic” (ekologiska råvaror, hälsokost, homeopatiska mediciner etc. etc.) där det är dyrt och alla man möter ser ut att ha all tid i världen att ägna sina vältränade kroppar och porklämt rena hy. Till Whole Foods största plus hör ett enormt utbud av importerade ostar, som närmast måste räknas som en förutsättning för en europé som vill överleva i USA. Till vårt neighborhood hör också en videobutik och en Wahlgreens (en drugstore, dvs ett slags apotek, med försäljning även av chips och telefonkort). Restaurangerna är lite uppnästa, eller annorlunda uttryckt: snabbmatkedjorna saknas. Men vi har en Applebee’s, en restaurangkedja som har som slogan ”eatin’ good in your neighborhood!” . Med nästan 1700 restauranger i 49 delstater är också Kansaskedjan Applebee’s närvarande i snart sagt vartenda neighborhood. (En annan sida av att bo i ett neighborhood är att bli igenkänd. Vår servitör på Applebee’s visade sig också stå vid disken på Target, när vi skulle reklamera en redaktionscykel!)

Redaktionens adress är:

3140 Chowen Ave S. #409
Minneapolis
MN 55416
USA

Telefon: 001-612-922-9528

Avslutningsvis…

…kan vi berätta att skälet till att ni äntligen får Prärie-Nytt är att vi nu fått bredband installerat, efter en lång, lång väntan. Minnesgoda läsare minns kanske att när vi första gången bjöd hem vänner i Kansas till vårt hem möblerat med containerfynd och K-Mart-möbler utbrast en av dem:

– Jösses, vad IKEA-mässigt (Oh, how very Ikea!)

När nu vår bredbandsinstallatör fick syn på vårt sparsmakade IKEA-hem frågade han i stället:

– Är någon av er kanske arkitekt?