Med meddelanden från Minnesota.

I detta nummer:

HAPPY HOLIDAY, KÄRA LÄSEKRETS!

GÅ I KLOSTER

PRÄRIENS SKYSKRAPA FÖRGÅR INTE SÅ LÄTT

SNART HAR VI KÖRKORT: DEL 3

AVSLUTNINGSVIS…

Happy Holiday, kära läsekrets!

Eller ska vi kanske säga Merry X-mas, eller rätt och slätt skicka våra ”Holiday Greetings”? I årets julkortsutbud är ordet ”Christmas” satt på undantag.

President Bush önskar i år en ”happy holiday season” på de 1,4 miljoner julkort som Vita Huset skickar ut till sina nära (?) vänner och sympatisörer. En del av dessa – företrädesvis placerade långt ut på den kristet konservativa högerflygeln – drabbades av en sådan jul-ilska att de skickade kortet direkt i papperskorgen!

Många kommentatorer menar att den politiska korrektheten kring julfirandet nu slagit över i absurditet; Visst måste man få säga ”Merry Christmas”. Andra anser att det är självklart att också muslimer, judar, hinduer, buddhister och ateister ska kunna ha en julgran hemma utan att behöva kalla den ”Christmas tree” (som ju får den stackars granen att låta som om den hade något med Kristi födelse att göra). Enligt uppgift firar 96% av alla amerikaner jul, fem procent firar den judiska högtiden Hanukkah och två procent den afrikanska skördehögtiden Kwanzaa.

När nationen var som mest fylld av Holiday trees, Holiday sales och Holiday parades, samlade sig en grupp judar till motattack. Jews Against Anti-Christian Defamation (JAACD; ungefär Judar mot anti-kristet förtal) höll en uppmärksammad presskonferens där de deklarerade att ”det är OK att säga Merry Christmas”. Organisationens president Don Feder menar att det är tråkigt att ta bort en högtid som firas av så många människor i USA och som dessutom är så viktig för näringslivet. Dessutom är det alltid bra med religion.

God jul alla vikingar!

Gå i kloster

Redaktionen har, decembermånaden till trots, varit okristligt dålig på att förbereda julen. Inte har vi firat första advent, inte andra och inte heller tredje. Men vi har besökt två finfina kloster, signerade Marcel Breuer.

Va?, tänker kanske ni som känner till honom. Ritade han mer än stålrörsmöbler?

Så tänkte vi, som kommit fram till svaret: Ja, efter flykten undan nazismen i Tyskland till det fria USA ritade denna stålrörskändis mängder av modernistiska hus som ligger spridda lite varstans över landet.

Till två av Breuers större uppdrag i USA hör de två klostren  St John i Minnesota (1956-61) och St Mary’s i North Dakota (1959-63). Båda är universitet, båda är kloster inom benediktinerordern och båda har som anläggningar fått sina helheter kraftigt förvanskade genom okänsliga om-, till- och nybyggnader under årens lopp. Värst har det gått för St Marys, där Marcel Breuer placerade klostret respektive dess undervisningslokaler på vardera sidan av en kulle som gav verksamheterna avskildhet. Kullen plansprängdes 1998 för att ge plats åt ett nytt bibliotek! (Vi hittar inga uppgifter om arkitekt på nätet, och är inte förvånade: Vi skulle verkligen inte vilja skylta offentligt med ett sådant tilltag…) De strukturellt bärande pelarnas V-form tolkas, åtminstone av nunnorna på St Mary’s, som en symbolisk avbildning av deras armar sträckta till bön. Hexagonen återkommer som form i båda anläggningarna, i St Johns över kyrkans hela entréfasad, och tolkas av samma nunnor som en metafor för att orderns medlemmar är ”flitiga som bin”. Kontrasterna mellan stort och litet, högt och lågt och i interiörerna mellan ljus och skugga är mycket stora.

Själva är vi imponerade över hur arkitekten lyckats gå upp i skala och densitet – från lätta, flyttbara möbler till tunga, manifesta strukturer i rå betong, där färgade glasfönster i kyrkorna fungerar som enda ljusintag. Dock ska man inte förledas tro att Marcel Breuers enda färgsättning i de övriga lokalerna, som idag, var betongens egen. De väggar som ursprungligen varit olivgröna, ockragula och röda har målats vita av bekvämlighetsskäl. Men – byggnaderna står kvar. Och de används.

Präriens skyskrapa förgås inte så lätt

Just som vi lärt oss att North Dakotas stolta kapitoliebyggnad i art deco är allmänt känd som ”The Skyscraper of the Prarie” – Präriens skyskrapa – läser vi i lokaltidningen om en helt annan aspirant på detta epitet: mjölkvarnen Zip Feed Mill i South Dakota.

Med sina 210 fötters höjd (64 meter) visar den sig mycket riktigt också vara högre än kapitoliet i Bismarck (53 meter). Men snart är det slut med det. South Dakotas stolta kvarn – den modernaste i världen vid invigningen 1956 – ska nämligen rivas och ge plats för ett köpcentrum.

Det var ingen måtta på stämningen inför sprängningen. Biljetter i olika prisklass för bästa möjliga utsikt fanns till salu. T-shirts och mössor om händelsen likaså. En-dollarslotterna om vem som skulle trycka på knappen gick åt som smör i solsken och sprängingenjören blev tidningshjälte; ”Redan som liten förstörde jag allt i min väg, pappa kallar mig en naturbegåvning”.

Salvan gick av och – ingenting hände.

Sprängmedlens enda effekt blev att kvarnen lutar pyttelite på ena sidan.

Så nu ska den rivas traditionellt med kranar och järnkulor i stället.

Det spännande arbetet kan följas i direktsändning på http://www.blowzipup.com

PS: Man får snabba sig på för i morse sprängde de igen, med större framgång än senast.

Snart har vi körkort: del 3

Lyckligare kvinna än Lena From har nog aldrig skådats när hon stolt emottog sitt Minnesota-körkort på lördagen. Den andra hälften av redaktionen har dock ännu inte sett skymten av sitt nya körkort, som misstänks kan ha kommit bort i julposten. Alternativt försvunnit hos körkortsmyndigheten.

Samtidigt lobbas det i Washington D.C. för att man i USA ska ta fram nationella körkort, eller andra nationella identitetshandlingar, eftersom man från centralt håll anser att det är alldeles för lätt att få ut körkort i provinsen. Till exempel anförs att alla tjugo terrorister som var inblandade i 9/11 hade amerikanska körkort.

Körkort är också den vanligaste id-handlingen när amerikaner åker utomlands = till Kanada och Mexiko. Ironiskt nog är det just Kanada och Mexiko som oftast beskylls för att vara inkörsport för terrorister till USA. Men, inom en snar framtid kan det bli så att det kommer krävas pass för amerikaner som vill kunna ta sig hem igen. Det blir en tuff omställning! Idag har endast 18% av befolkningen giltigt pass. Högst andel med pass, 38%, bor i New York City.

Avslutningsvis…

…vill vi tillägga att en Frankie förstås aldrig sitter fel! Och eftersom vi just upptäckt att vi har två ståtliga villor av USA:s mest kände arkitekt Frank Lloyd Wright på gångavstånd, vill vi avsluta detta årets sista Prärie-Nytt med ett julfagert kort av Henry J. Neils Residence (1949), avfotograferat i 16 graders kyla den soliga dag som i dag är.

God Jul och Gott Nytt År på er allihop!

Redaktionen