Kustutgåvan.
Innehåll:
RECLAIMER
VILDA VÄSTARE I FÖRSKINGRINGEN
ALLA HETER DENNIS I USA
ATT GÅ PÅ BRÄDAN
UCSC PÅ SPÅNGEN
RADIKALT ORIGINAL UNDER HOT
EN OCH ANNAN KALKONHISTORIA
RED TAPE REVISITED
AVSLUTNINGSVIS…
Reclaimer
18 år efter det första numret, och mer än 13 år efter det senaste inleder Prärie-Nytt en sexmånaders pop-up verksamhet i Santa Cruz, Kalifornien. Samtidigt påbörjas en uppladdning av gamla nummer på nätet i blogg-form. I likhet med redaktionen, har de äldre artiklarna inte i alla avseenden åldrats med värdighet, utan får betraktas som texter med en historia. Olämpliga och plumpa ordval förekommer som vi inte skulle använt idag. Tiderna förändras, och så även vi. Att uppdatera texterna till dagens språkbruk har vi därför inte sett som önskvärt. Inte heller har vi bedömt det vara praktiskt genomförbart.
2001, när det första numret skickades ut från Lawrence, Kansas, var digitala bilder ingen självklarhet. Redaktionen inköpte en billig digitalkamera i Topeka som användes både till illustrationer i Prärie-Nytt och faktiskt även till en förstasida i Svenska Dagbladet. Idag ser bilderna sorgligt lågupplösta ut.
2001 var givetvis också året med flygplansattacken på World Trade Center i New York, en händelse som präglade vårt första möte med “det riktiga USA”. Många tidigare nummer av Prärie-Nytt hade en ironisk ton i bevakningen av amerikansk politik. 2019 känns det inte längre möjligt att överTrumpa verkligheten.
Vilda västare i förskingringen
Det är sannerligen inte lätt för oss vilda västare här på kusten. Här finns hav (har vi sett). Här finns berg (påstås det, ligger höljda i dimma). I stället för silverglänsande lövträd (cottonwood), dominerar djupgröna barrträd (mest redwood). Till skillnad från i Kansas, där solen delar med sig av sin värme VARJE dag, skymtar den fram endast fläckvis i just vår del av Kalifornien. Faktum är att här varit köldrekord 148 dagar i sträck. Bilvägarna snirklar och de logiska rutnätsgatorna lyser med sin frånvaro. Ändå har Santa Cruz haft chansen att ändra på det efter en omfattande jordbävning 1989 då stora delar av stan förstördes.
Till skillnad från där vi tidigare bott, är boendesituationen bister och alla anhängare av marknadshyror i Sverige borde åka hit på en avskräckande studieresa. Hyrorna är skyhöga. En studio (en enrummare) i ett mindre fint område kostar från $2000 och uppåt. Inte så konstigt att man ser hemlösa överallt. En vanlig uppfattning är att andra stater skickar hit hemlösa på enkelbiljett. Prärie-Nytt förhåller sig lätt skeptisk till detta rykte. De lite bättre ställda bland de hemlösa (det finns som bekant grader i helvetet) bor i sin bil. Detta i varianter från nedgångna husbilar, över hemmabyggen (en presenning över en träställning på flaket på en truck) till baksätet på en personbil. Sistnämnda fick redaktionen lift med redan första dagen i jakt på hyrbilsfirman “SuperCheap Cars”, vilken vi för övrigt kan rekommendera till dem som uppskattar nedgångna vrak. Det var en taxichaffis som bodde i sin bil och därmed hade nära till jobbet. Vår biluthyrare hade två timmars enkel färdväg om hon inte fastnade i rusningstrafiken.
Alla heter Dennis i USA
Annat är sig likt. Till exempel heter alla fortfarande Dennis. Extremt minnesgoda läsare har koll på att alla våra hittillsvarande bilförsäljare i USA heter så. Det gör nu också den mäklare som utgör den förmedlande länken mellan oss och vår hyresvärd.
Vi har för avsikt att återkomma till Dennis och vår hyresvärd i senare nummer. För tillfället räcker det kanske att meddela att redaktionen flyttat in i ett Townhouse som är välisolerat mot yttre magnetfält. Staden Santa Cruz har ungefär 60 000 invånare. Största arbetsgivare är universitet. Brottsligheten tillhör den högsta i Kalifornien. Hemlösheten tillhör också delstatens högsta. Statistik från 2011 pekade på fler än 9000 hemlösa i Santa Cruz county vilket motsvarar cirka 3,5% av befolkningen.
Att gå på brädan
Santa Cruz Beach Boardwalk är berömd har vi hört. Den anlades 1907 och är Kaliforniens äldsta nöjespark. Äldst och längst i hela världen är Atlantic City Boardwalk som öppnade 1870 och är 5,5 miles, dvs upp mot 9 km.Till skillnad från Gröna Lund, Liseberg och Tivoli har Santa Cruz Beach Boardwalk en öppen struktur mot både havet och stan – inget inträde med andra ord. Läget är fantastiskt och dess lätt bedagade attraktioner förhöjer tvivelsutan kultfaktorn. Som badort tog Santa Cruz fart under andra hälften av 1800-talet, när havsbad blev en grej som ansågs både kul och stärkande. Great Dipper, en bergochdalbana i trä, och Looff Carousel som fortfarande inrymmer sin originalorgel med 342-pipor från 1894, är båda upptagna på US National Register of Historic Places. Nöjesliv är som bekant intensivt associerat med ätande i det här landet och förutom klassiker som corndogs och chokladdoppade bananer bekantade sig redaktionen med friterade oreokex.
UCSC på spången
University of California Santa Cruz är kanske USA:s vackraste campus – vi vet att konkurrensen är järnhård. Som små kolonier bland redwood-träden ligger ett pärlband av förstklassiga byggnader, förenade av gångbroar över djupa raviner. Området köptes in 1961 och började planläggas året därpå av en grupp arkitekter under ledning av universitetskanslern Dean E. McHenry. John Carl Warnecke (1990-2010), mest känd för att ha ritat John F. Kennedy:s gravplats på Arlingtonkyrkogården, VA, blev ansvarig arkitekt och Thomas D. Church (1902-1978) ansvarig landskapsarkitekt. Den största behållningen är tveklöst den närmast omärkbara landskapsgestaltningen. Det är svårt att göra så omfattande ingrepp i ett landskap och ändå kunna ge intryck av att allt bara är naturligt. Det är oerhört skickligt gjort. Området planerades från start för successiv tillväxt och har idag tio colleges med närmre 20 000 studenter av vilka de flesta bor på campusområdet. Church, som säkert är mer känd för flera av Prärie-Nytts läsare än för redaktionen, hade ett ödmjukt förhållningssätt till platserna han tog sig an och vägleddes av fyra grundläggande principer i sitt skapande: Enhet – funktion – enkelhet – skala. Han ville få landskapet, arkitekturen och livet att fungera som en väl integrerad helhet. Det tankesättet präglar hela universitetsområdet, där till exempel storskaliga, brutalistiska parkeringshus nästan försvinner bland redwoodstammarnas väldighet.
Radikalt original under hot
Tanken var redan från början att områdets arkitektur skulle återspegla universitetets för sin tid innovativa pedagogik, där Kresge College (1972-74) framstår som det mest radikala exemplet. Arkitekter blev Moore & Turnbull (MLTV), det vill säga Charles Moore och William Turnbull som tidigare ritat Sea Ranch tillsammans (1964-65). Låga tvåvåningshus strålar i L-form ut från en piazetta i benvinkeln, där husen är något högre. Det lilla torget har en fontän som samlar vatten från en konstruerad bäck genom colleget. Studenterna bor små lägenheter med kokvrå, som alla vetter mot en “stadsgata” mellan huslängorna. Samtida dagspress blev inte klok på utformningen, som till synes inspirerats av en medelhavsby. Förbryllade mest gjorde de många vinklarna och fasadfronterna som var liksom på låtsas, ställda framför och fristående från sin tillhörande byggnad. Annat som stack i ögonen var färgerna, mättat knallgult, rött och blått som, skymtar genom de kritvita fronterna. Men utåt syns byggnaderna knappast alls. Där är de målade i en brun nyans som liknar skogens egen.
Denna välbevarade, värdiga helhet av tidig postmodernism kan fortfarande ses men är idag hotad. Universitetet har antagit en ombyggnadsplan som medför att flera av originalbyggnaderna ska rivas och ersättas med nya, större. Framtidens studenter ska bo i dormitorier i stället för egna smålägenheter. Piazettan och tornhuset med talartribun får vara kvar, men ska anpassas efter dagens tillgänglighetsregler. Bäckens kaskadtrappor genom området – kärleksfullt kallade “the acid steps” eftersom många snubblar (trip, reds. anm.) när de försöker gå i dem – är hotade. De sista rundvisningarna av originalområdet har redan ägt rum. Rivningarna ska börja nu på senhösten 2019, och allt arbete vara utfört under 2023. Återstår att se hur ansvariga arkitekterna Studio Gang kommer att klara stormen av protester mot förnyelseprojektet som finns hos inte minst arkitekter.
Övriga arkitekter som ritat på UCSC är till exempel:
Anshen + Allen – Engineering 2 Building (2004)
Joseph Esherick & Associates – Stevenson College (1967)
Eshereck Homsey Dodge and Davis – College nio och tio (2002)
Ernest J. Kump Associates – Crown College (1967)
McCue, Boone & Tomsick – Oakes College (1975)
Simon Martin-Vegue Winkelstein Morris – Rachel Carson College (1990?)
Antoine Predock – Music Center (1997)
Ralph Rapson – Theater Arts Center (1971)
SRG Partnership – Seymour Center (2000)
Hugh Stubbins and Associates – Porter College (1969)
John Carl Warnecke – University Library, tillbyggt av BOORA Architects 2008
Campbell Wong & Associates med Wong & Brocchini – Merril College (1968-69)
Wurster, Bernardi & Emmons – Cowell College (1965)
En och annan kalkonhistoria
Thanksgiving närmar sig och man skulle kunna tänka sig att alla kalkoner med självaktning håller sig ur vägen – men så är inte fallet. Vilda kalkoner har invaderat staden Toms River i New Jersey och sprider skräck bland invånarna. Medierna har lagt ut bilder på hur de attackerar sina spegelbilder i bilarnas navkapslar. De är synnerligen hotfulla. Den som inte själv blivit jagad av kalkoner – redaktionen har traumatiska minnen från joggingspåren i Lawrence, Kansas – kan nog inte föreställa sig vidden av den panik som spritt sig bland de huvudsakligen äldre Toms River-borna. Huruvida de som ren hämnd tänker duka upp kalkon på torsdag är dock tveksamt. Det visar sig nämligen att amerikaner i själva verket inte tycker särskilt mycket om kalkon.
En färsk opinionsundersökning, utförd av analysföretaget Harris på uppdrag av matvarugrossisten Instacart, ger vid handen att nästan alla amerikaner (87 procent av landets 327 miljoner invånare, det vill säga drygt 284 miljoner personer) tänker delta i en Thanksgiving-middag nu i veckan – och att hela 68 procent bara låtsas tycka maten är god.
Var 5:e person ogillar att äta just kalkon (19 procent). Ännu fler ogillar tranbärssåsen som ska ätas till kalkonen, särskilt den på burk (29 procent, av vilka närmre hälften anser att den framkallar äckelkänslor). Också sötpotatisgratängen ligger illa till (ogillas av 22 procent), om än inte fullt lika illa som de gröna bönorna (24 procent). Nu undrar ni förstås hur domen faller över pumpapajen? Obarmhärtigt konstateras att pumpapaj har till och med ännu fler ogillare än kalkonen – 21 procent!
En stilla fundering infinner sig hos Redaktionen som undrar om dess kalkongäster på Thanksgiving-besök gjort som 30 procent av alla amerikaner – önskat sig en annan middag? I sanningens namn brukar det ju bli pumpapaj över. Dock förblir den amerikanernas – och redaktionens – favoritpaj på Thanksgiving, då den vida övertrumfar både äppelpaj och pecannötpaj. Och till skillnad från många amerikaner som hellre än att stå värd för en Thanksgiving-middag skulle vara utan mobiltelefon (29 procent), sex (40 procent) eller amerikansk fotboll (42 procent) en månad bjuder vi gärna igen.
Red Tape Revisited
Redaktionen skämdes inför avfärden lite grann inför den naivitet som tidiga nummer av Prärie-Nytt andas i rapporteringen av amerikansk byråkrati. Men nu är redaktionen återigen invirad i röd tejp upp till axlarna. Det som hänt sedan senast är digitaliseringen (vi bor ju ändå granne med Silicon Valley), vilken dock inte innebär att allt inte också måste finnas på papper med många stämplar. Redaktionens sämre hälft har efter två veckor ännu inte lyckats få alla handlingar klara med universitetet, bland annat eftersom han missuppfattat den ordningsföljd i vilken en frivillig (?) campusrundtur och en ofrivillig campusintroduktion måste ske…
Avslutningsvis…
…kan redaktionen bara konstatera att fel låt vann. Som vanligt. På country-galan CMA Awards alltså. Men redaktionen gladdes åt satsningen på kvinnliga artister på scenen (pristagarna var såklart flest män). Dolly Parton, Reba McEntire och Carrie Underwood var värdinnor och galan inleddes med ett långt hyllningsmedley till, av och med kvinnliga countrystjärnor.