Med meddelanden från Minnesota.

I detta nummer:

GARANTERAT BRA SHOPPINGVÄDER

MOA TJOCKAR PÅ SIG

P-PLATS BETALAR LÄRARLÖN

FLODMYNNING RENA SÖRJAN

KAFFE MER LÖNSAMT ÄN KNARK

SVENSKAR PÅ HÖG HÖJD

AVSLUTNINGSVIS…

Garanterat bra shoppingväder

Redaktionen är för närvarande glad över att ha överlevt sin värsta bilresa i mannaminne.

För att göra en lång historia kort: Alla Interstate-motorvägar hölls stängda, lastbilar sladdade ned i dikena och drog med andra ner från vägen, människor frös ihjäl i sina bilar, motellen såg ut som flyktingförläggningar – ingen uppmuntrande syssla att på tre dagar ta sig från västkustens Seattle till mittens rike Minneapolis.

Men säg det onda som inte för något gott med sig. Tack vare ovädret har vi för första gången haft anledning att fördjupa oss i tevekanalen The Weather Chanel.

Äntligen har vi upptäckt att vi fortsättningsvis kan åka och shoppa utan att behöva oroa oss för väglaget. Kanalen visar varje kvart uppdaterade rapporter om trafikläget till och från USA:s shoppingcentra. Den som oroar sig för att bli strandsatt då eventuella oväder slår till, väljer lämpligen så stora shoppingcentra som möjligt. Då är ju ingen skada skedd – man kan shoppa mer i väntan på att kunna ta sig hem! Och mest kan man förstås shoppa i det största shoppingcentrat av dem alla: MOA i Minneapolis.

MOA  tjockar på sig

USA:s största shoppingcentrum – Mall of America – ska därtill bygga ut (HGA/KKe-arkitekter).

Kalaset beräknas kosta en miljard dollar, och inkluderar bland annat en 6 000 sittplatser stor lokal för scenkonst, tre hotell, bostadsrätter, ett museum, en skidbacke och en konstisbana.

De flesta jublar över detta tillägg av förströelser till dem som redan finns: till exempel en jättebiograf, ett stort inomhusakvarium, ett dinosauriemuseum och USA:s största nöjesfält inomhus, det tre hektar stora Camp Snoopy (ritat av Jerde Partnership som ritat även Universal City Walk i Hollywood, och upprustningen av Freemont Street i Los Angeles).

Visserligen grymtas något över de höga hotellen, som eventuellt kommer att ställa till det för flygtrafiken på flygplatsen i närheten. Men ingen tror förstås att sådana smärre problem inte går att lösa på vägen.

Prärie-Nytts utsända häpnar över attraktionskraften i detta shoppingcentrum som hittills haft svårt att få oss på gott shoppinghumör. Vi har mest känt oss vilsna. I synnerhet som vi äntligen lärt oss att alla riktningar i USA anges med väderstreck (”toaletten ligger en trappa upp i norr”) bara för att inse att denna generalregel inte gäller i MOA. Här orienterar man sig i stället efter de fyra butiker som bildar jättekomplexets hörn (Nordstroms, SEARS, Bloomingdales och Macy’s). Dessa ligger i byggnadens nordvästra, nordöstra, sydvästra respektive sydöstra hörn och sträcker sig genom tre våningar. Vana som vi är vid amerikanska vädersträck är vi i MOA alldeles förvirrade. Var vi inte i Nordströms alldeles nyss? Nej, vi var i sydvästra hörnet…

Andra trivs uppenbarligen bättre här. Mall of America lär locka drygt 40 miljoner besökare varje år och har en PR-avdelning som hävdar att det är mer än Disneyland, Graceland och Grand Canyon tillsammans. Eftersom vissa siffror pekar på att Disney World i Orlando ensamt lockar drygt 42 miljoner besökare per år, nöjer sig redaktionen med att konstatera att shopping och underhållning i alla fall attraherar bättre än politik. Den politiska huvudstaden Washington D.C. har inte fler än 20 miljoner årliga turistbesök.

P-plats betalar lärarlön

Mall of America har av förklarliga skäl också en av USA:s största parkeringsplatser. Och parkeringsplatser, det är hot stuff här i USA.

Att detta är något som även skolorna upptäckt, kunde vi konstatera i lokaltidningen häromdagen.

– Wow. Den är mycket bättre än till och med lärarnas! utbrast där 18-åriga Maddy Brown sedan hon vunnit en av sin skolas bästa parkeringsplatser: en s k primo spot.

Primo-spottarna var morötter för att eleverna skulle sälja lottringar till förmån för skolans finansiering – privatskolor är som ni vet den vanligaste skolformen i USA.

Maddy Brown medger också att möjligheten att vinna en primo var hennes största drivkraft (men så sålde hon lotter också).

Tonåringar i USA måste som regel ta sig till skolan per bil, och kör om de kan helst själva. P-platserna är en stor utgift för eleverna, som här i Minneapolis/St Paul betalar mellan 180-350 dollar i p-avgift per termin.

Hot om att dra in p-platsen är ett effektivt medel att få in såväl p-avgifter som låneböcker. Därtill har det visat sig ha effekt för att förmå elever att komma till lektionerna i tid, och att vara rädda om lånade läromedel. I vissa fall rycker skolan parkeringsplatsen också om man kör på proven, eller om man håller på att få sämre betyg i jämförelse med terminen innan.

Men det är inte särskilt vanligt.

Betydligt vanligare är att p-platsen ryker om man backar in bilen på densamma, eftersom skolorna inte vill att man gör en burn out då man kör därifrån.

Maddy Browns skola har färre p-platser än antalet studenter. Ett viktigt bidrag till skolans ekonomi är därför också den Starfest-auktion om två primo p-platser som sker årligen. Senast inbringade denna tillställning 125 000 dollar, som gick till lärarnas löner.

Flodmynningen rena sörjan

Om Maddy Browns gjort en bra affär, ligger den ändå långt efter den som president Thomas Jefferson gjorde då han genom den s k Louisiana Purchase köpte drygt 23 procent av det nuvarande USA från Frankrike för 3 cent per hektar. (Louisiana-territoriet inkluderade utöver nuvarande Louisiana även nuvarande Arkansas, Missouri, Iowa, Minnesota väster Mississippi-floden River, North Dakota, South Dakota, Nebraska, New Mexico, norra Texas, Oklahoma, Kansas; Montana, Wyoming och Colorado öster om Klippiga bergen samt delar av Kanada. Närmare bestämt södra Manitoba,  Saskatchewan och Alberta.)

För att få en klarare bild av man köpt anlitades Meriwether Lewis och William Clark till att utforska områdets geografi, geologi, botanik, djurliv etc. Deras expedition blev en vådlig färd tur & retur till Stilla Havet 1804-1806, och innebar bland annat att Missouri-flodens källa kartlades.

Redaktionen ville inte vara sämre och parkerade, trots snöstormen, jeepen vid vad skylten angav vara Missouri Headwaters.

Sicken sumpmark.

Antagligen var där både myggigt och fint en gång i tiden, men nu grumlas stillheten vid träsket av dånet från motorvägen I 90 intill. En delstatspark finns anlagd vid källflödet som ligger i Montana. Där har det fått ge namn till staden Three Forks; Missouris källa är nämligen de tre flodarmarna Jefferson (efter Thomas, presidenten), Gallatin (Albert, finansminister under Jefferson och Madison) och Madison (James, president efter Jefferson).

Inte ens staden fick redaktionen på gaffeln (ha ha ha…)

Kaffe mer lönsamt än knark

Apropås affärer lär det vara mer lönsamt att sälja kaffe än knark. En stor kaffemjölk (i USA kallas det latte, uttalat laatéj) kan kosta sina modiga fem dollar. Men då kan man få den i vilken smak man vill (utom möjligen just kaffesmak vilken ena halvan av redaktionen ihärdigt försökt beställa). Så här till julen är Eggnog Latte det givna valet för alla som inte vill att kaffet ska smaka kaffe.

Världens kaffecentrum är Seattle. Åtminstone om man, som amerikaner tenderar att göra, begränsar världen till USA. Här startade Chuck Beek, pensionerad flygsteward, år 1980 Monorail Espresso, med namn efter höghöjdsbanan intill. (Idag ligger kafét på 510 Pike St.). Detta var stadens första espressobar, som snart skulle komma att följas av tusentals andra. I synnerhet efter att Starbucks ett par år senare beslutat sig för att satsa på lattekonceptet, vilket var början på den globala kaffemjölksexplosionen.

Beek själv har valt att inte expandera sitt koncept till en kedja, så enda chansen att smaka hans kaffe är att ta sig till Seattle. I staden finns idag ett rikt utbud av oberoende kaféer, samt ett ännu rikare utbud av Starbucks och Tully. Man behöver inte gå många steg för att få sitt kalkbehov tillgodosett.

Detta sätter fingret på ett annat unikt drag för Seattle. Folk förflyttar sig ofta till fots, åtminstone inne i staden. Men hur ska man få sig en ”laatéj” när man lämnat de trottoarförsedda kvarteren bakom sig? Inga problem! Delstaten Washington är täckt av små drive-through-espresso-barer. De finns vid nästan varje bensinmack, ser oftast ut som friggebodar och serverar i allmänhet alla tänkbara smaker av kaffe (utom möjligtvis just kaffesmakande kaffe). Fenomenet kaffebodar har till och med börjat sprida sig österut, och är numera ganska frekventa också i Idaho och västra Montana. Om något decennium eller två kanske man till och med kan hitta dem i New York?

Svenskar på hög höjd

Redaktionen var givetvis passagerare på ovan nämnda höghöjdsbana. Och detta i grevens minut. Dagen därpå krockade nämligen två tåg – en för höghöjdsbanans goodwill katastrofal händelse, därtill den andra på kort tid.

Höghöjdsbanan av modell ALWEG utvecklades av den för svenskar välbekante Dr Axel Lennart Wennergren. I Seattle byggdes den i samband med världsutställningen 1962. Tre år senare köptes banan av staden, som i dag håller den för en av sina viktigaste turistattraktioner med så många som två miljoner passagerare per år.

Men höghöjdsbanan har alltsedan utställningen varit en stridsfråga. Lokalavdelningen av AIA, motsvarigheten till Sveriges Arkitekter, är, liksom politiker och allmänhet delade i två läger: För och emot. Och för mindre än en månad sedan tog monorailmotståndarna poäng i debatten, genom att få igenom ett politiskt nej till finansiering för fortsatt utbyggnad. (Efter 43 år består höghöjdsbanan fortfarande av en enda linje.)

”Vad var det vi sa”, höres nu glunkas mellan kaffeklunkarna.

Tystare talas om att olyckan antagligen aldrig hade hänt, om det inte vore för att monorailmotståndarna i slutet av 1980-talet fick igenom ett förslag till kortning av den ursprungliga sträckan som samtidigt inneburit en ombyggnad vilken gjort det trångt om utrymmet för mötande tåg.

Sista ordet lär inte vara sagt – trots att banan just nu är stängd ”until further notice”.

Avslutningsvis…

…kan sägas att vi som fortfarande väntar på våra körkort förstås självklart stöder utvecklingen av mer kollektivtrafik.

Glad Lucia på er allihop!