Med meddelanden från Minnesota

I detta nummer:

FINN FEM FEL – TÄVLING FÖR LÄSEKRETSEN
AMERIKANER TAR DET KALLT
MEET YA IN MIDTOWN
HOCKELIRARE INGEN FÅGELSKRÄMMA
DE E LA GAIS
AVSLUTNINGSVIS…

Redaktionen kan inte längre undanhålla läsekretsen sitt största lördagsnöje: lokaltidningens försäljningsknepsexperts lördagliga råd.

Alla amerikaner vet förstås att hus säljer till högre pris om de piffas till lite före försäljningen. Det är där The Star Tribunes Lore Matzke kommer in i bilden – eller ska vi kanske säga ”med bilden”. Oförtröttligt tipsar hon om hur försäljningsvärdet kan ökas genom att rummen målas om, mattor läggs in eller avlägsnas, gardiner rivs ned eller sätts upp, och möbler omplaceras. Varje sejour följs av en före och en efterbild. Och redaktionen känner sig för det mesta som inför det svenska tidningsnöjet ”finn fem fel”. Ibland ser vi inte vad som förändrats över huvud taget. Vid andra tillfällen fattar vi inte vad som blivit bättre. För att testa om det bara är vi som är tröga i kolan utlyses härmed en tävling för läsekretsen. Exemplen är hämtade ur dagens tidning och vår fråga alltså: Vilket foto är taget efter Matzkes förbättring?

Amerikaner tar det kallt

De flesta amerikaner föredrar att få sina matdrycker serverade med så mycket is i glasen att det knappt får plats någon dryckjom alls. Det finns alltså goda skäl att vid en beställning avböja isen och få ett glas ren läsk eller juice, i stället för ett ishav.

Utöver argumentet ”mer läsk för pengarna” har i dagarna ytterligare skäl att avstå isen lagts fram – på restaurang innehåller den i sju fall av tio mer bakterier än restaurangens vattenklosett.

Presenterar dessa häpnadsväckande fakta gör 12-åriga Jasmine Roberts vid Benito Middle School i New Tampa, Florida. Hon frivilligarbetar efter skolan på ett laboratorium på Moffit Cancer Center, för en mikrobiolog och professor vid University of South Florida. Han har inget haft att anmärka på noggrannheten vid provtagningarna och handlett henne vid analysen av dem. Det stackars leasingföretag som försörjer de flesta av USA:s restauranger med ismaskiner skyller nu på att restaurangpersonalen inte gör rent maskindelarna tillräckligt noga och tillräckligt ofta. Och alla utom de fem snabbmatrestauranger som undersökts säger att problemet inte gäller dem. Det lilla underlaget är förstås alldeles för litet för att undersökningen ska äga vetenskaplig giltighet. Men vad gör väl det? Den fördomsfulla redaktionen tycker sig åter ha fått vatten (i icke fryst form) på sin kvarn om hur den amerikanska inställningen till hygien är i verkligheten är beskaffad.

Meet ya in Midtown

Midtown – som ligger mitt emellan där vi bor (Uptown) och centrum av Minneapolis (Downtown) – har länge varit ett av Minneapolis fattigaste och mest invandrartäta områden. Redaktionen måste skam till sägandes tillstå att den tänkte ”usch, det är väl inte här vi ska bo”, när den första gången bilade genom Midtown på väg från flygplatsen till nya hemmet. Området kändes kort sagt urbant men inte trivsamt.

Nu ska det bli ändring på det. Under sloganen Meet ya in Midtown (Vi ses i mitten) ska kvarteren rustas och bli chique.

Första etappen är nyss avklarad. Postorderföretaget Sears gamla lager och distributionscentrum från 1928 har byggts om till ett kombinerat sjukhus, huvudkontor för sjukhusföretaget (Allina), lägenheter och multi-kulti-matmarknad med intilliggande Sheraton-hotell.

För att bese resultatet lyckades redaktionen snylta sig in på en specialvisning för AIA Minneapolis, alltså lokalavdelningen för USA:s viktigaste arkitektorganisation The American Institute of Architects.

Det är (förstås…) fråga om ett storskaligt projekt. Searsbyggnaden, kallad Midtown Exchange, är med sina knappt 112 000 kvadratmeter den näst största i hela stan – bara Mall of America är större. Ombyggnadsarbetet har kostat ca 1,5 miljarder svenska kronor och gjorts på bara ett år, eftersom sjukhuset hade deadline för utflyttning ur sina gamla lokaler.

Art decofasaden (av Chicagokontoret Nimmons, Carr & Wright) har behållits intakt, liksom interiörens bärande betongpelare och ursprungliga betonggolv – som i slipat skick imponerade väldeliga på visningens arkitekter. Imponerade gjorde också de två ljusgårdar som brutits genom byggnadens hela höjd, och kring vilka kontorsrummen nu ligger grupperade.

Den svenska redaktionen, som inte faller i farstun för vare sig kvarvarande betongpelare, slipade betonggolv eller ljusgårdar, fann dock annat att häpna över. Kontorsarbetsplatsernas mikroskopiska och ergonomiskt svårmanövrerade arbetsyta samt inredning utan annan belysning än neonrör, till exempel. Frågan om det var normalt för amerikanska kontor, möttes med förundran. Varför skulle det inte vara det? Det är ju en helt ny byggnad?

Ytterligare två ting som redaktionen fann förbryllande men Minneapolisarkitekterna självklara var lägenheternas planlösningar och de olika golven i bostadsrätterna respektive hyreslägenheterna.

Såväl bostadsrätterna som hyreslägenheterna är skurna som långsträckta, smala skivor från ytterväggen in i byggnaden med alla rum i en lång rad, vilket gör att endast ett rum får dagsljus, också i stora tre- och fyrarumslägenheter. (Mysigt! tyckte visningens majoritet.)

I bostadsrätterna fanns vidare lättstädade, slipade betonggolv medan samtliga hyreslägenheter försetts med beige heltäckningsmatta av samma baggsamlande typ som den redaktionen begåvats med i sin hyreslägenhet.

Varför?

– Det vet väl varenda människa att utan heltäckningsmatta är det omöjligt att hyra ut lägenheter, blev svaret.

Det som annars imponerade på den svenska redaktionen, men var självklart för amerikanerna, var det sociala program som legat inbyggt i ombyggnadsprojektet. Tio procent av lägenheterna är hyreslägenheter, för att åtminstone några av dem som bor i Midtown i dag ska ha råd att bo kvar. 80 procent av den outbildade byggarbetskraft som rekryterats i projektet har rekryterats lokalt, vilket under åtminstone en period fått arbetslösheten i området att sjunka och gett yrkeserfarenhet som gjort det lättare att söka nytt jobb: Färsk statistik visar att flertalet som arbetat med Midtown Exchange i dag fått andra byggjobb endera med Midtowns fortsatta omvandling eller på annat håll. Butiker och restauranger i multi-kulti-matmarknaden har också helt reserverats för lokala näringsidkare. Det finns förvisso mycket som är ruttet med sjukförsäkringar och arbetsvillkor i detta land, men möjligheten att få jobb som man kan försörja sig på också utan utbildning finns åtminstone kvar.

Hockeylirare ingen fågelskrämma

Hur många statyer av jublande hockeytränare med uppåtsträckta händer finns det i världen? Frågan tål att begrundas, även om redaktionen inte har en aning om svaret. Men en sak står klar: en – kanske den enda? – finns i Twin Cities.

En annan bra fråga är: vem minns inte USA:s heroiska OS-guld i hockey 1980? Inte heller på denna fråga har redaktionen något svar, men den minns mycket väl sensationen det amerikanska laget orsakade med seger, först över medaljfavoriterna Sovjet och sedan Finland i finalspelet. Det amerikanska laget bestod dessutom i stort sett endast av collegespelare, flera av dem från Minnesota.

Mycket av äran för segern gick till tränaren Herb Brooks (1937-2003). Han var född och uppvuxen i delstatshuvudstaden St Paul, och det var också här han började spela och senare coacha hockey. Han tillhör de legendariska spelarna på University of Minnesota, och ingick i den amerikanska OS-truppen 1964 och 1968. Det är i mycket hans förtjänst att det amerikanska laget inför OS på hemmaplan i Lake Placid kom ovanligt väl förberett och samspelat. Trots det förlorade man en träningsmatch mot Sovjet med 10-3 strax innan turneringen skulle börja.

Men sedan gick det som bekant amerikanernas väg och Herb Brooks och laget blev hjältar. I augusti 2003 dog Brooks i en bilolycka efter att sannolikt ha somnat vid ratten. För att hylla stadens son togs därefter initiativet att resa ett monument. Statyn, utförd av John Brodin och Doug Schiedel, invigdes i februari 2004 och avbildar Herb med armarna lyfta i ett evigt lyckorus efter vinsten mot Finland med 4-2 i den avgörande matchen i Lake Placid 1980.

De e la Gais

Avslutningsvis har väl ingen av PN:s läsare undgått att notera att GAIS inlett säsongen med en välförtjänt seger om ÖIS och en oförtjänt förlust mot Helsingborg? Vad som kanske inte framgått i rapporteringen är att ett av de lovande nyförvärven Khari Stephenson närmast kommer från Kansas City Wizards? Och om redaktionen har ett brinnande hjärta för Göteborg, har den som bekant också ett bultande hjärta för Kansas.

Khari är nu ingen tvättäkta kansasbo. Han växte upp på Jamaica och flyttade till USA när han var 18 år. I dag, 7 år senare, har han alltså värvats till Sveriges goaste klubb. Men redan på tisdag får han återvända till ”the home of the brave” för att spela en vänskapslandskamp för sitt hemland Jamaica mot USA.

Hälsningar

Redaktionen