INNEHÅLL:

AAA…
BALLE BENTON
TAVLOR PÅ EN UTSTÄLLNING
DEPPIGT PÅ CAMPUS
HÖGMOD GÅR FÖRE FALL?
ANNAT LJUS I SKÄLLAN

AAA…

Amerikanarna älskar sina bilar. Mer än sina livskamrater. Det visar en nyligen gjord undersökning. Tyvärr har vi glömt för vad och av vem.

Men helt klart får det konsekvenser. Och en sak som är bra – riktigt bra – med USA är nationens motsvarighet till Motormännens Riksförbund, AAA (uttalas Trippel Ei. Se där, nu fick vi till ett formuleringsknep som amerikanska dagstidningar alltid använder inom parentes efter namn som kan vara krångliga för engelskspråkiga att uttala).

Vi har blivit medlemmar i detta American Automobile Association, vilket roar våra vänner oerhört. It´s just so American, tycker de och sprider ryktet om de tokiga svenskarna till sina kamrater.

Mot en hyfsat ringa årsavgift, 62 dollar per år för huvudmedlemmen och 22 för familjemedlemmar, får man inte bara rabatt på putsmedel för glasögon. Bärgningshjälp ingår, liksom utryckningshjälp vid soppatorsk, hjälp med pengar och övernattning om man blir strandsatt, en klantförsäkring om man råkar låsa sig ute ur bilen och visst försäkringsskydd om man medföljer som passagerare i annan bil.

Skälet till att vi blivit medlemmar är emellertid ett helt annat. Utan AAA:s guideböcker är man förlorad på bilutflykt i detta land. Europeiska Blue Guide, redaktionens annars omistliga tegelsten i resesammanhang, finns bara för enstaka städer som New York och Washington. De böcker som påstår sig täcka hela USA behandlar bara de stora turistmålen. Men AAA:s guideböcker skriver lika mycket om smått som om stort. Som inledning till varje stat ges en kortfattad men seriös historik om befolkningstillväxt, ekonomisk utveckling och övriga händelser. Därefter följer i bokstavsordning resmålen, i stort sett varje ort ned till mikronivå.

Böckerna och kartor över områdena de täcker är gratis. Vi slog Lawrencekontoret med häpnad, genom att plocka ut material över USA:s alla delstater på ett bräde.

Att man dessutom får motellrabatt mot uppvisande av sitt medlemskort gör inte saken sämre. Dessutom har AAA en resebyrå, men varför så många anlitar den är för redaktionen oklart. En förfrågan om var den fantastiska klippformation som pryder Kansasdelen finns att se har hittills inte resulterat i några ledtrådar. Åtminstone inte på de Kansas-kontor som redaktionen konsulterat.

Balle Benton

Ett av de många spännande utflyktsmål vi kunnat besöka tack vare AAA är konstnären Thomas Hart Bentons hem och ateljé i Missouridelen av Kansas City. Han var född i Missouri, levde 1889-1975 och räknas i amerikansk konsthistoria till de s k Regionalisterna, en konstriktning som under mellankrigstiden propagerade för en föreställande konst som skildrar Amerika. Gärna då Mellanvästern – det riktigaste Amerika. De målade landsbygden och jordbrukarna, industrierna och industriarbetarna och de som konsthistorien kommit ihåg har faktiskt blivit folkkära. Möjligen för att de allihop, Benton liksom John Curry (Kansas, 1897-1946) och Grant Wood (Iowa,1892-1941) under depressionen ofta fick uppdrag att göra väggutsmyckningar i statliga byggnader, som de postkontor vi berört i ett tidigare nummer av Prärienytt. Möjligen för att deras skildringar ofta minner om det ursprung många amerikaner älskar att vårda: förfäderna som började med två tomma händer och som av vild natur skapade USA.

Benton och hans fru dog med mindre än ett års mellanrum. Barnen lät staden köpa huset och ateljén som därmed finns bevarad i princip som den stod när han dog 1975. Guiderna visar att det i USA finns arbete för alla. Dessa udda, men fantastiska individer som uttrycker sig lite märkligt men med stor hängivenhet berättar hjältesagan om den som levt i ”deras” hus, tycks det finnas större plats för här än i Sverige numera.

Tavlor på en utställning

Allt upptäcker man emellertid inte via AAA. Man måste se den lokala reklamen i TV också. Så upptäckte redaktionen den fantastiska konstmarknad som under en månads tid ägde rum på ett hotell i Kansas City:s mesta affärsdistrikt, Overland Park. Efter att ha tagit oss dit, är vi inte säkra på att organisationen Starving Artists

(Svältande konstnärer) lever upp till sitt namn.

TV-reklamen hade högljutt, på det där sättet som bara amerikaner i reklamfilmer kan skräna, basunerat ut att inte en målning kostade mer än 49.99 dollar (drygt 500 kronor). På plats gick det att fynda tavlor från 4.99 dollar och uppåt. I hotellets mässdel låg målningarna i meterhöga staplar på ett hundratal långbord. Det var granar, sjöar, en och annan räv i endera rosa, mintgrönt eller turkos som dominerande färg. En liknelse med Carl Johan de Geer och Ernst Billgrens löpande band-produktion av bildkonst häromåret på Göteborg Film Festival, ligger nära till hands. I synnerhet för den del av läsekretsen som i likhet med redaktionen beskådade evenemanget på Göteborgs konstmuseum. Läsekretsen kan känna sig hedrad som får se bilden (se illustration här intill). Hade redaktionen inte haft digitalkamera hade filmen rykt. Strängt fotoförbud rådde av säkerhetsskäl i lokalerna. ”Det är så många som försöker tjäna pengar på vårt koncept”, som en vakthavare uttryckte det.

Deppigt på campus

Medan Prärienytts läsekrets förmodligen mest har deppat över att Frölunda Indians blev utslagna mot MoDo i semifinalen, har större delen av Lawrence befolkning i stället sörjt Jayhawks förlust mot Maryland i semifinalen. Det är förstås frågan om basket. För första gången sedan 1993 hade Kansas University tagit sig till The Final Four, dvs blivit ett av de fyra lag från landets olika Collegeligor som skulle göra upp om titeln som bästa amatörlag under påskhelgen i Atlanta, Georgia. Många hade tagit sig till Atlanta och konkurrensen om svarta börsbiljetterna var stenhård. Till saken hör att svarta börsbiljetter inte är olagliga i Georgia och alltså egentligen inte är svarta börsbiljetter, något som pressar upp priserna ytterligare. För finalmatcherna kunde man få betala upp till 8 000 dollar – en bra bit över 80 000 kronor. Det är mycket mer än vad biljetter till Britney Spears och Madonna någonsin kostat enligt de glada arrangörerna. Gratis var det däremot att gå till stadion här i Lawrence, som ligger ett långt stenkast från redaktionens bostad, där matchen visades på storbild. Vis av erfarenheten från tidigare förluster var alla vägar på universitetsområdet avstängda, pga risken för skadegörelse.

Högmod före fall?

Collegebasket är stort i USA. Väldigt stort. Vilket har lett till att universiteten konkurrerar om att få de bästa spelarna med hjälp av stipendier. Huruvida spelarna också måste prestera något på det akademiska fältet varierar mellan olika universitet. Enligt tidningen USA Today ligger Kansas i topp: här tog 64% av de som spelade 1991-94 examen (vilket faktiskt är mer än genomsnittet för manliga studenter på Kansas University: 52%). Motsvarande siffra för finalspelskonkurrenten University of Oklahoma var 0% (44% är genomsnittet där). På University of Maryland som gick segrande ur Final Four tog 19% av spelarna en examen (59% är genomsnittet i Maryland). Där har vi kanske en möjlig förklaring till Jayhawks förlust. Lagledningen och tränaren Roy Williams (bilden) har som krav att pojkarna sköter sig i skolan. De har helt enkelt pluggat för mycket.

Annat ljud i skällan

Avslutningsvis kan vi berätta att Lawrence på en annan tävlingsfront har klarat sig bättre. Den lokala konstnären Kristin Dempsey fick flera utmärkelser vid år 2002:s konst och hundshow i Wichita. Med motivet Talley (en hund alltså) fick hon andra pris i klassen olja- och akrylmåleri, hon fick pris som bästa bidragande Kansaskonstnär och pris för bästa skildring av en vallhund som driver samman boskap.

I nästa nummer:
Rapport från Las Vegas

Redaktionen