INNEHÅLL:

CURRY KRYDDAR ANRÄTTNINGEN
KOLL PÅ RÄTT HÅLL
AMERIKANER – ALLTMER ATT LITA PÅ
KRIS PÅ KAPITOLIUM
PRYDHET FICK KUPOLPRYDNAD PÅ FALL
KLARA, FÄRDIGA, TRÄFF
NOBELPRIS TILL KANSAS
BILDBEVIS ANFÖRES

Curry kryddar anrättningen

Redaktionen har i skrivande stund just genomlidit en dansföreställning med The Prairie Wind Dancers’ som byggde på svenskättlingen Carl Sandburgs poem ”Prärien”. Ett positivt inslag var scenografin och scenkläderna, signerade John Steuart Curry (1897-1946). Curry är Kansas målare numro 1, och redaktionsmedlemmarna vallfärdade i somras ända till Muskegon i Michigan för att se hans berömda målning ”Tornado över Kansas”. Det var 1941 som Curry tillfrågades om han ville göra dekor och kostymer till baletten ”Prärien”. Curry gjorde några utkast men avbröt arbetet redan efter ett par veckor eftersom han tyckte det hela verkade för uselt: ”Använd aldrig mitt namn, eller mina skisser”, skrev han till danskompaniet, ”jag tror inte att detta projekt kommer att tillföra något gott till den sanna amerikanska dansen.”

Hade han levat, hade han antagligen vidhållit sin uppfattning, också om denna föreställning. Det enda förmildrande i sammanhanget är att Currys hustru vid premiären år 2000, då hon var 103 år gammal, snällt skrev till dansarna: ”Tack för att ni realiserar hans planer mer än femtio år efter att han måste överge dem.”

Koll på rätt håll

Det som flest utlänningar blir underkända på vid KU:s språktest, är att ge färdanvisningar. Därför har halva redaktionen hårdtränat på detta under veckan som gått. Det visar sig vara betydligt svårare än man kan tro, och har fått ett ljus att gå upp för redaktionen. Amerikanska färdanvisningar skiljer sig nämligen från övriga världens i ett viktigt avseende: vädersträck måste alltid specificeras.

Exempel 1. Internationell färdbeskrivning.

En svensk, brittisk eller kinesisk färdbeskrivning kan låta så här: Kör först gatan X tills du kommer till en stor rondell. Där svänger du vänster och fortsätter på gatan Y fram till ett stort gult hus. Där svänger du höger och sedan direkt höger igen och så är du framme! (En brittisk färdanvisning skulle förstås skrivas på engelska och en kinesisk på kinesiska, samt vara anpassad för framfart på cykel.)

Exempel 2. Amerikansk färdbeskrivning.

Kör först gatan X norrut tills du kommer till en stor rondell. Där svänger du västerut och fortsätter på gatan Y fram till ett stort gult hus. Där svänger du norrut och sedan direkt åt öster och så är du framme!

För svenskar utan inbyggd kompass är dessa färdbeskrivningar mycket förvirrande.

Än mer intressant är att denna typ av vädersträcksorienterade beskrivningar inte enbart tillämpas på vägarna, där de kan förklaras med att amerikanska vägnät nästan alltid är rätvinkliga och att vägarna oftast följer nord-sydlig och väst-östlig sträckning. De används också inomhus. Häromdagen fick redaktionen höra, av en till redaktionen nära vän, att han bytt kontorsrum:

– Jag har flyttat ett rum söderut!

Förvirringen var fullständig innan redaktionen fick klart för sig att det betydde ett rum närmare sekretariatet.

Vädersträcksinstruktionerna kombineras nästan alltid med angivande av hur många kvarter (”blocks”) man ska köra. Redaktionsmedlemmarna har till följd av denna nya insikt dragit sig till minnes alla usla färdbeskrivningar de givit till amerikanska turister i Sverige. Det heter inte ”fortsätt Drottninggatan, över bron, så är du i Gamla Stan. Efter ett par hundra meter ser du slottet, precis efter du passerat Riksdagshuset”, utan ”fortsätt bara gatan söderut 14 kvarter så kommer du till Gamla Stan. Efter Riksdagshuset ligger slottet två kvarter österut.”

Amerikaner – alltmer att lita på

Shakespeares Caesar litade inte på magra människor. (Let me have men about me that are fat;/Sleek-headed men and such as sleep o’ nights/Yond Cassius has a lean and hungry look;/He thinks too much: such men are dangerous.) Hade han levt i dagens USA hade han kanske inte blivit mördad. Dagens amerikaner blir nämligen allt trovärdigare. Enligt ”National Health and Nutrition Examination Survey” är nu 64,5% av befolkningen överviktig. Det rör sig alltså om 120 miljoner människor. Men fetman är inte jämnt fördelad. I den huvudsakligen vita, medelklasstad som redaktionen bor i är det ovanligt att se tjocka personer. Sylfiderna på campusområdet får dessvärre redaktionens personal att framstå som riktiga tungviktare.

Först några redaktionen närstående räkneexempel:

• Om du är 5”8 lång (172 cm) bör du väga mellan 130 och 160 pound (59 – 73 kg). Väger du mer är du överviktig. Råkar du väga över 200 pound (91 kg) räknas du som ”obese”, dvs mycket eller sjukligt fet.
• Vid en längd av 6”1 (185 cm) är normalvikten 145 – 185 pound (66 – 84 kg). Gränsen för ”obese” går då vid 225 pound (102 kg).

Under perioden 1960 till 1980 var andelen överviktiga tämligen konstant. Den låg på 45 – 47%. Sedan dess har den alltså ökat kraftigt, trots alla nya bantningspiller och fettsugningskirurgi. Tendensen ser ut att hålla i sig och den amerikanska sjukvården lär få ta hand om stora grupper diabetiker och hjärt- och kärlsjuka under de kommande decennierna. En klen tröst måhända, att åtminstone en sektor av den amerikanska ekonomin därmed spås en lysande framtid.

Ett smolk i läkemedelsindustrins glädjebägare är emellertid att det är människor med lite pengar som fettar på sig mest. I dag klassas 31% av den vuxna befolkningen som ”obese”. Gruppen innehåller fler kvinnor än män (33% jämfört med 28%), men framförallt är fetman klass- och ras relaterad. 50% av alla svarta kvinnor är ”obese” jämfört med 30% av de vita. Samma mönster återfinns hos ungdomar, där fetman fördubblats under perioden 1970 till 2000.

Statistiken innehåller även kategorin ”extremely obese” (extremt jättemycket sjukligt överviktig). Gränsen för denna kategori går vid 40 pund över högsta normalvikt. Vid räknexemplen ovan motsvarar det alltså 95 kg om man är 172 cm, och 107 kg om man är 185 cm. 5% av den amerikanska befolkningen är ”extremely obese”, men hela 15% av de svarta kvinnorna.

Kelley Brownell, vid Yale Center for Eating and Weight Disorders, säger till USA Today (9/10 2002) att fetman tenderar att öka ju sämre ekonomin blir. Fattiga människor har inte råd med bra mat, säger han. Plus att de kanske inte har råd att gå på gym!

Tanken på vardagsmotion, att gå eller cykla i stället för att ta bilen, är avlägsen också för en fetma-forskare…

Kris på kapitolium

Ad Astra Per Aspera – mot stjärnorna trots svårigheter. Det är delstaten Kansas ordspråk och tillika det synnerligen träffande namnet på Kansas senaste tillskott av offentlig skulptur. Striden om denna har varat i flera år, sedan 1984. Men i veckan var det dags: Ad Astra skulle monteras på toppen av kapitolium i huvudstaden Topeka.

Prärie-Nytts redaktion fanns givetvis på plats, eggad av bakgrunden som är följande:

Några driftiga Kansasbor gick samman och samlade ihop pengar – 100 000 dollar – för att kunna skänka sin delstat en värdig skulptur att kröna sitt kapitolium med.

Skulptören Richard Bergen, Salina, anlitades och födde konceptet: en kansaindian från förr (antagligen bosatt i en gräshydda), som iklädd endast ländkläde och fjädrar siktar med sin båge mot Nordstjärnan.

Så långt frid och fröjd. Då började problemen:

Lanterninen på kapitoliums kupol ansågs inte hålla för tyngden från den drygt två ton tunga skulpturen i patinerad brons. Alltså måste den förstärkas. Och detta med skattemedel! Stor skandal. Till dags dato har förstärkningsarbetena kostat Kansas 600 000 dollar – sex miljoner kronor. Åsikter som ”Pengarna skulle göra bättre nytta om motorvägarna förbättrades” och ”Konstslöseri till ingen nytta” har flitigt ventilerats i lokalpressen. Men så, i förra veckan, kunde några driftiga Kansasbor (Topeka Community Foundation) förstärka delstatens krassliga kassa med resultatet av en insamling, gjord i smyg. 500 000 dollar, fem miljoner kronor, fick avgående guvernören Bill Graves (mitt i bilden) att nästan beskriva gåvan som pengar från ovan (Pennies from Heaven). Samma driftiga personer har uttryckt hopp om att snart kunna samla ihop även det resterande beloppet.

Frid och fröjd. Den knappt åtta meter höga skulpturen lastades på ett släp och turnerade för allmänhetens beskådan på lastbil runt hela Kansas – till Lawrence och 29 andra städer. Så i måndags var det dags för montering kl. 13.00.

Förutom Prärie-Nytts redaktion fanns såväl lokal-TV som representanter för den lokala pressen på plats, liksom nämnde guvernör Graves och en hel småskoleklass, som tillsammans med denne skulle se glada ut på bild. Stämningen var i topp! 1 500 åskådare hade kommit från när och fjärran, ofta med egna stolar och medhavd matsäck i bagaget.

Invigningscerenomin gick väl. Guvernören strålade ikapp med solen. Men redaktionen hann inte mer än hem, innan den nåddes av beskedet att monteringen av Ad Astra misslyckats! Bultarna och deras fästen stämde inte överens. ”Sån’t händer”, säger den ansvariga konstruktionsfirman.

Det tog fem dagars arbete att få skulpturen på plats. Först sent på torsdagen, i lagom tid till denna upplagas pressläggning, drogs den sista bulten.

Skulptören, 77:
– Ett tag trodde jag att jag inte skulle leva länge nog för att hinna se den på plats. Jag blir ju äldre för var dag som går.

Prydhet fick kupolprydnad på fall

Ad Astra ersätter den 250 watts glödlampa som hittills strålat från kapitoliums topp. Förleds därför inte att tro, att skulptural utsmyckning inte varit på tal redan tidigare. Kapitolium började byggas 1866, efter ritningar av John G. Haskell & E. Townsend Mix samt John F. Stanton, och stod invigningsklart 1903. (Parentetiskt kan nämnas att statens dåvarande majoritetsparti Populisterna redan före invigningen 1898 uppdragit åt den italienske målaren Jerome Fideli att dekorera interiörens trumma. Hans 16 barbröstade grekiska kvinnor med blomstergirlander och vaser i händerna målades raskt över när republikanerna fick politisk majoritet.)

I samband med invigningen utlystes en tävling om vad som skulle pryda kapitoliums topp. Skulptören J. H. Mahoney från Indianapolis vann med sitt förslag till skulptur av den romerska gudinnan Ceres. Hon kom emellertid aldrig på plats. Dels ansågs hon givetvis vara slöseri med skattemedel och – ännu värre – hon uttryckte tvivelaktig moral. Att brodern Jupiter ingick hennes intima umgänge av mytologiska gudar undgick inte kritikerna, som ansåg gudinnan vara promiskuös. Trots detta har Ceres genom åren fortsatt att vara en stark kandidat, stundtals i hård konkurrens med andra kreativa förslag. Exempelvis en buffalo, KU:s universitetsmaskot Jayhawk (som redaktionen lovar/hotar att återkomma till), Kansas förste guvernör Charles Robinson, en flaggstång samt (1974) ett paket med frukostflingan Wheaties som hyllning till statens veteproducenter.

Diane Good, taleskvinna för Kansas svar på hembygdsföreningen (Kansas State Historical Society) ger i lokaltidningen The Topeka Capital-Journal uttryck för argumentet som slutgiltigt lär ha avgjort jordgudinnans öde: Ad astra uttrycker Kansas historia som minsann var gammal långt innan några europeiska nybyggare kom hit.

– Ad Astra är en mycket modern symbol för Kansas. Mycket modernare än en traditionell europeisk Ceres, säger Diane Good.

Kansaindianerna bodde i Kansas sedan länge redan då Thomas Jefferson 1803 köpte en massa mark av fransmännen (The Louisiana Purchase). Under drygt 300 år kontrollerade de cirka 20 miljoner tunnland prärie som nybyggarna sedan krävde som sin. 1873 fördrevs de, tillsammans med de flesta andra indianstammar, till Oklahoma. Då fanns bara 600 av den från början 2000 man starka stammen kvar. I dag lever deras släktningar i Kaw City, Oklahoma, några få mil söder om delstatsgränsen mot Kansas.

– Eftersom Kansaindianerna gett delstaten sitt namn är Ad Astra ett passande erkännande och samtidigt varaktigt monument över stammens bidrag till statens utveckling, säger deras taleskvinna Betty Durkee.

Klara, färdiga, träff!

Här i Mellanvästern är normen att man ska gifta sig och få barn. Helst tidigt. Och så ska man aldrig skilja sig. Konstigt nog går, trots detta, en mängd frånskilda och andra singlar omkring på gatorna i Lawrence som vanligt folk.

En stor mängd dating-byråer gör stora pengar på att försöka motverka detta faktum. Singelträffar arrangeras således regelbundet, i synnerhet höst och vår, och alltid åldersriktat. Exempelvis: 20-30-åringar träffas 17.30-19.30 ena dagen, 30-40 åringar samma tid en annan dag och så vidare. Vanligast kunder är 30-40-åringar, som är frånskilda och vilkas barn flyttat hemifrån.

Här i stan har systrarna Vicke Leitnaker och Rebecka Price dating-byrån Ready-Set-Date (klara, färdiga, träff) som de organiserar och sköter med visselpipa samt diciplin.

Singlarna placeras man och kvinna (förstås) på varsin sida om ett bord, ett bord per par. Efter sju minuter är det dags för partnerbyte. Då blåser visselpipan, som ljuder också då alla träffat alla och de flesta brukar vara helt slut. Deltagarna lämnar då in en ”bingobricka” där de i siffror värderat kvällens samtliga partners, som systrarna sedan försöker möblera ihop.

Lokaltidningen Lawrence Journal World publicerade i veckan några bra inledningsfraser att bryta isen med om konversationen skulle tryta under de sju minuter som mötet med en ev. partner varar. Singel eller ej, Prärie-Nytts redaktion tror de är användbara på vilka amerikaner som helst.

• Har du vunnit någon tävling någongång?
• Kan män och kvinnor vara vänner?
• Är du bergs- eller stadsmänniska?
• Tror du på reinkarnation?

Eller, varför inte:

• Om du var ensam på en öde ö, skulle du ha kläder på dig?

Med detta kan redaktionen endast önska lycka till!

Nobelpriset till Kansas

Nya rankingar under veckan som gick har knappast höjt stämningen på KU. ”The National Center for Public Policy and Higher Education” har sänkt delstaten Kansas betyg från B+ till B-. Rankingen av delstaternas utbildningar väger in en stor mängd faktorer. Avgörande för sänkningen av Kansas var kategorin ”affordability”, dvs tillgänglighet för vanligt folk. Eftersom kursavgifterna höjts har allt färre råd att läsa. Kalifornien var enda delstat att få A i tillgänglighet.

Ett desto större glädjeämne var därför beskedet att årets Nobelpris i ekonomi gick till Kansas. Visserligen är Vernon Smith idag verksam vid George Mason University, Virginia, men han är född i Wischita och det var på KU i Lawrence som han tog sin mastersexamen för 50 år sedan! Det var också här som han fick lära sig den ekonomiska teorins grundbultar tillgång och efterfrågan. Han bryggde nämligen hemmagjort öl en gång i veckan och sålde till de andra studenterna. Att inte KU redan på 50-talet hamnade i topp i Playboys partyranking (Se PN nr 17) verkar härmed obegripligt.

Nåväl, detta är alltså första gången som ett Nobelpris går till University of Kansas!
-Äntligen! Om redaktionen tillåts citera Gert Fylking.

Bildbevis anföres

Avslutningsvis vill redaktionen med bildbevis styrka det den tidigare hävdat om parkeringsplatsanpassade konsulära rutiner i Kansas. I veckan utfördes transaktionen Tio-dollar-mot-nytt-svenskt-pass på en p-ruta bredvid konsulns grå Lincoln utanför en bank i Kansas City. Kvittolöst och utan identitetskontroll.

På återhörande!

Redaktionen